Kollegan

Det verkar som om det inte är bara jag som tycker att det är spännande att jag ger mig i kast att studera teologi på heltid. På jobbet är det en av arbetskamraterna som gärna lyfter fram det stup i kvarten känns det som. Jag tycker inte att det är nånting som behöver nämnas om mig så fort jag träffar någon ny människa men det tycker kollegan. Inte skäms jag för det men det är inte det mest viktiga här i världen, faktiskt. Dessutom tycker jag att det inte spelar någon roll i mitt arbete och i kontakten med nya personer. Det är framtiden och den blir som den blir, OM den blir.
Jag antar att jag borde känna mig smickrad över att kollegan lyfter fram det som en positiv sak men jag är så mycket egensinnig att jag faktiskt tycker att det inte är kollegans sak att lyfta fram utan min egen. Jag får väl vänja mig. Eller säga ifrån. Men, är jag småaktig om jag säger ifrån? Vad jag har egentligen för argument för att be kollegan hålla tyst? Behöver jag några andra argument än att jag inte tycker om att kollegan gör så?
Så många frågor och de lär inte bli färre med tiden…