Idag trillade bedömningen för min pro gradu avhandling in. Äntligen!
Det jag inte visste var att vitsordet består av hela åtta olika delar! Det är två bedömare och de har båda poängsatt varje del. Dessutom har de med ord skrivit ut lite till. Delvitsorden pendlar mellan cum laude (4/7) och laudatur (7/7) och totalbetyget landar på magna cum laude approbatur (5/7) som översatt betyder ” godkänd med mycket beröm”.
Skalan är laudatur (7/7), eximia cum laude approbatur (6/7), magna cum laude approbatur (5/7), cum laude approbatur (4/7), non sine laude approbatur (3/7), lubenter approbatur (2/7) och approbatur (1/7). Siffrorna inom parentes är mitt tillägg för att ge en uppfattning om var orden landar på skalan.
Den vetenskapligt viktigaste delen var den svagaste i min gradu – och jag är inte förvånad. Ena bedömaren skriver så här:
Jag tycker texten är finurlig. Jag har aldrig trott eller påstått att jag skulle vara en strålande forskare men ämnet är intressant och jag var rätt envis med hur jag ville lägga upp materialinsamlingen. Jag ville ge de kvinnliga prästerna en röst och det tror jag att jag åtminstone delvis har lyckats med.
Det enda som fattas nu är att jag får mitt examensbetyg och sen är jag teologiemagister! Inte illa faktiskt om jag får säga det själv.