Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.
Nu är jag på skribaläger (konfaläger för svenska läsare, rippileiri för finska läsare och lägerskriftskola sådär på riktig finlandssvenska). Det första dygnet med konfirmanderna är över och ännu lever jag. Om det gått enligt förväntningarna är svårt att säga eftersom jag inte hade en aning om vad jag borde förvänta mig. Det har varit en intensiv dag med många intryck. Jag höll min första lektion som blev väldigt mycket katederundervisning. Jag presenterade Bibeln för konfirmanderna och insåg att jag ju kan väldigt mycket i jämförelse med dem. Egoboost. Sen märker jag också att jag är allt för snäll vad gäller disciplin och att min värld är väldigt långt borta från ungdomarnas värld. Det är lärorikt och det uppskattar jag!
Igår kväll skrev jag på facebook att jag var helt slut vilket var helt sant. För när jag lade mig i sängen rann tröttheten av alla nya intryck över mig. Jag fick många glada tillrop av lägerveteraner som konstaterade att ”du tror att du är trött nu, vänta till sista dagen!”. Jag vet ju inte hur det kan vara så jag får bara konstatera läget och känslorna vart efter att de kommer. Som jag skrev i min kolumn kan skribaläger bli en brytningspunkt och det gäller säkert också mig. Vi får se vart det här veckan för mig.