Jag har hamnat i en svacka.
Jag visste att det med största säkerhet skulle komma förr eller senare men nu efter jullovet har jag inte kommit igång med studiemotivationen. Jag hade planerat läsa och recensera tre böcker under jullovet men en otäck flunssa invaderade vårt hem och däckade mig i två veckor så det blev inte gjort någonting alls. Besvikelsen över att ha varit så oproduktiv under lovet har släckt flitens lampa och underminerat min motivation. Min logik säger ju att jag borde förlåta mig själv, jag var ju sjuk, men ändå gnager det att jag inte fullföljt planen.
Jag har tillåtit mig att vänta ut bristen på intresse lite men jag börjar inse att den taktiken inte är den optimala. Jag är nog fortfarande motiverad men inspirationen har flugit till varmare länder så nu blir det väl att ta till disciplinen. Suck. Jag måste helt enkelt sätta upp personliga deadlines och mål för att få någonting gjort alls. Det brukar vara så, har jag lärt mig av tidigare erfarenheter, att när jag väl kommer igång och motsträvigt får något gjort blir jag glad över prestationen och så väcks lusten att göra mera.
Alltså, fram med böcker, papper, pennor och den klassiska musiken! Nu SKA det studeras och samlas studiepoäng!
Inte ens i den mörkaste dal…
Kommentarer inaktiverade för Inte ens i den mörkaste dal…
Gah där for min kommentar ut i cyberrymden.. ny kula:
du hade en tuff höst! Mycket nytt och mycket pendlande som tar ut musten ur den starkaste- och så blev du sjuk. Du BEHÖVDE vila för du var SJUK. Förlåt dig själv, skuffa bort "duktiga flickan " som ger dig dåligt samvete.
Ta fram materialet och snusa på det, smaka försiktigt så ska du se att det kommer igång. Bara att ta tjuren vid hornen så flyter det nog. Men det kräver att du tvingar det först.Det svåraste är det första steget.
Lycka till!
Sussi sa, då hon vikarierade bildkonstlärare, att inspirationen kommer sen då man börjar rita/måla eller i det här fallet studera. Bara att sätta sig ner. Ett tips är att hitta en ny arbetsmiljö. T ex stadsbibban i Åbo el varför inte Pargas?
Du sade det, det är "duktig-flicka-syndromet" som spökar! Att förlåta sig själv är nog något av det svåraste jag vet och jag försöker träna på det men det går trögt. Jag förutsätter att jag ska vara på toppen av min kapacitet hela tiden och helst ännu lite bättre.
Tack för att du påminner!
Jag vet ju nog egentligen att det är just så, det är bara att börja någonstans sen kommer inspirationen och lusten.
Jag tror inte att jag behöver ny miljö men jag skulle behöva tidsmässiga rutiner och tid att sitta ostört längre stunder. Inte spjälka upp dagen med en massa hit och dit.