Jag vet att jag ondgjort mig förut men jag kan inte låta bli att återkomma till ett av mina verkliga hatobjekt. Låneböcker med anteckningar. HUR tänker en människa som lånar en bok från biblioteket och klottrar i boken? Tänker hen alls?
I den här boken är det gott om understrykningar och omringningar. I blyerts visserligen, men ändå. Antecknaren hade kunnat sudda ut allt innan hen lämnade tillbaka boken. Nog för att det skulle ha gått åt ett gummi eller två till den saken.
När vi har diskuterat saken med mina studiekompisar har några erkänt att de gärna lånar böcker med understrykningar för att underlätta sitt eget läsande. Fast, en kompis hade insett att de understrykningar som fanns i boken inte nödvändigtvis sammanföll med vad hen tyckte var viktigt. Kanhända läsaren innan hade en annan problemställning att ta i beaktande?
Nåväl, i den här boken har jag nästan kommit över min ilska. Den har förbytts i fascination och jag skulle gärna träffa antecknaren för att fråga: Varför så frikostigt med understrykningar och omringningar? Jag har fått lära mig att bara stryka under det allra viktigaste för annars förlorar understrykandet sin effekt. Ställvis är texten svår att läsa för att den döljs av alla streck och ringar.
Du som gillar understrykningar och lånar böcker, har du hört talas om post-it lappar?
Inte? Läs mera här!