På torsdag var det dags för stiftsfullmäktiges första möte för den här perioden. Förra perioden satt jag som suppleant och fick en liten insyn i hur stiftsfullmäktige jobbar men nu är jag invald som ordinarie ledamot och det är jag mycket glad över.
Vi var kallade till Borgå för mötet och inledde redan på onsdagskvällen med så kallad aftonskola i biskopsgården. Det betyder att vi har en möjlighet att träffas, lära känna varandra, diskutera ditt och datt men främst det som ska avhandlas på mötet följande dag. Det är bra att ha en möjlighet till inofficiella diskussioner och kunna vädra åsikter och tankar utan att det protokollförs. Inte så att vi har hemliga överläggningar men ibland är tankarna inte riktigt formade ännu och kan behöva lite luft och andras stöd eller kritik.
Biskopsgården i Borgå
Torsdagen inleddes med mässa i domkyrkan. Det kändes bra att få vara samlade i bön och sång och så få dela nattvard innan vi började med mötet. Mötet inleddes med de behövliga personvalen och nu är Heidi Juslin-Sandin ordförande för stiftsfullmäktige. De ärenden som ska behandlas på mötet i maj är verksamhetsplan och budget för 2017-19. Förhållandevis byråkratiska ärenden som inte väcker särskilt stora känslor men nog ändå lite diskussion. Det som verkligen väcker diskussionen är de initiativ som sänts in till mötet. Den här gången var det mest intressanta ämnet det första medborgarinitiativet som kommit till stiftsfullmäktige, frågan som Ungdomens Kyrkodagar diskuterade och sände vidare, frågan om vilken version av Herrens bön som ska användas i församlingarna. Diskussionen var god och jag uppfattade det som att alla i princip var för att den ekumeniska versionen bör tas i bruk så småningom i församlingarna men att man ändå inte ville komma med ett påbud från högre ort hur man ska göra i församlingarna. Det är upp till varje församling att själv bestämma hur man gör. Ändå är det viktigt att uppmärksamma församlingarna på frågan för annars gnatar man på i gamla invanda spår ”för så har vi ju alltid gjort”. ”Alltid” i ett mannaminne är en rätt så kort tid i ett perspektiv på 2000 år, vill jag påstå.
Läs mera om mötet och diskussionen i Kyrkpressen! Klicka här för nätartikeln.
Det finns röster i vår kyrka som talar för att stiftsfullmäktige är en onödig kugge i den byråkratiska kvarnen och jag kan förstå dem. Å andra sidan tror jag att en hel del av det viktiga stiftsfullmäktige står för inte går att läsa enbart i protokollen. För mig är stiftsfullmäktige ett möte som samlar representanter från alla håll i stiftet och som ger dem en möjlighet att diskutera hur stiftet ska hjälpa sina församlingar på bästa sätt. Vill du läsa mera om stiftsfullmäktige så kan du klicka in dig på Borgå Stifts sidor här.