Skolåret har börjat och jag har återvänt till den akademiska världen efter en sommar i arbetets tecken. Egentligen började skolåret medan jag var utomlands för jag var i Taizé första veckan i september, men mera om det i ett senare inlägg.
Det har ju gått flera veckor nu redan och jag känner mig väl inkörd i studierna. Jag har avklarat en bokrecension som envist hängt i hasorna på mig redan länge och nu trillade det in 6 studiepoäng i Sture (den som inte känner till Sture ska veta att det inte är en person utan namnet är en förkortning av STUdieREgister). Däremot måste jag erkänna att jag känner mig stressad för att jag klämt in så mycket i planerna för det här studieåret. Kandidatseminariet är på gång, grekiskan kräver sitt, tre kursers recensioner flåsar mig i nacken och så ska jag ta tag i de liturgisk-homiletiska övningarna. Det är mycket nu och mera blir det.
Min man gav mig det goda rådet att ”det är bara att börja nånstans och beta av”. Han har alldeles rätt men när jag blir stressad och känner mig överväldigad har jag svårt att hitta det där ”nånstans” så jag yrar omkring och ojar och vojar mig över att det är så mycket jag borde göra. Var på jag egentligen bara slösar tid på att klaga istället för att bita ihop och börja jobba.
Jag har gjort upp en riktigt fin to-do-lista år mig för att åskådliggöra alla kurser och böcker men ändå gnager det en oro i mig att jag inte kommer att hinna med eller orka med allt. Det som dessutom irriterar är att mina föreläsningar är uppspjälkta på en per dag. Det blir väldigt många timmar i buss för mig på det sättet och då har jag svårt att orka koncentrera mig på annat. En dag med grekiskaföreläsning kl 8.15 – 10.45 betyder avfärd hemifrån 5.55 och hemkomst 13.00. Alltså 7 timmars dag varav 3 timmar i bussen för att sitta framför läraren 1,5 timme! Gissa hur mycket jag orkar tänka sen när jag kommer hem? Självvalt – javisst. Jag har ju ett hem och en familj utöver studierna…
Så nu när jag konstaterat omständigheterna skulle jag ju kunna plocka fram en bok och studera lite.
Wish me luck!
Luck!!! Luck!!! �� �� �� �� �� �� ��
Å vart for alla fyrklövrar å hjärtan????
Jag åt upp dem 😀
Nej, det är väl så att systemen inte är kompatibla och då blir det så här.
Då jag skulle börja med de liturgisk-homiletiska övningarna var det en längre hunnen studerande som utbrast: Det är ju den roligaste kursen av alla! Med den inställningen tog jag itu med arbetet och visst var det roligt! Du kommer att känna att du tar ett stort steg närmare ditt blivande yrke, Också seminariet skjussar dig rejält framåt. Håller med din man – beta systematiskt av en sak i taget. Men man behöver en hel del självdisciplin… Lycka till!
Jag ser verkligen fram emot lit-hom kursen! Den är för mig kärnan i utbildningen. Den sammanfattar det jag vill göra i framtiden och jag har längtat efter den hela tiden.
Självdisciplin – jo det behövs i stora mått! Som tur är har jag en man som nu börjat uttrycka sig i termer som: "det är viktigt att du läser" när jag knotar och inte vill. 🙂