Här sitter jag med hörlurarna på öronen, fingrarna på tangenterna och skriver ner intervjuerna. Det går långsamt. Otroligt långsamt. Jag lyssnar en liten bit, bara några sekunder och så skriver jag ner vad jag hörde. Eller det jag tror att jag hörde. Sen lyssnar jag igen och ibland är det helt fantastiskt hur fel jag kan uppfatta det som sägs.
Det kräver total koncentration och jag blir rätt snabbt trött. Jag märker att det ofta är just vid 7 minuter nedskriven intervju som jag tröttnar. Jag har inte riktigt koll på hur lång tid det tar för mig att lyssna och skriva ner just 7 minuter men det är nog minst en halv timme, kanske trekvart. Då tar jag en liten paus, som ibland blir en lång paus, innan jag fortsätter streta på med transkriberingen.
Jag har tre intervjuer klara, en halvvägs och två som väntar. Så här långt har jag 47 sidor text nedskriven. Det här ska sen ännu bearbetas och skrivas ner i löpande text för att bli en gradu som ska vara 70-100 sidor lång. Ibland vill jag bara slänga iväg intervjujobbet och börja skriva på gradun men det går inte för sig. Jag behöver transkribera allt först innan jag sätter igång med det andra skrivande. Fast, idéer antecknar jag ju lite mellan varven. Så att jag har någonting att ta tag i sen när jag får börja skriva på min text. Eller kanske jag borde ta en paus i transkriberandet och skriva på gradun i stället? Åh, dessa svåra val här i livet!