I går på eftermiddagen gjorde jag ett studiebesök till Petrus församlings Puls-mässa. Jag hade läst om den i min studielitteratur så nu när jag är i närheten och hade en ledig söndagseftermiddag ville jag själv se och uppleva Puls.
Visst är det nåt helt annat än den vanliga gudstjänsten! Inga växelhälsningar, ingen kyrkohandbok, inga psalmer men innerlig spontan bön, lovsång och ett mycket medryckande tal. I nattvarden användes ett vanligt vetebröd som mycket bättre illustrerade hur Jesus bröt brödet och gav åt lärjungarna än vad torra oblater någonsin kan. Det var mycket som var annorlunda men på samma gång var det ingen ”gudstjänst light”. Budskapet är det samma. Viljan att leva nära Gud var mycket påtaglig. På samma gång var viljan att leva i vårt samhälle, i vår tid, på vårt sätt påtaglig.
Jag förstår att Pulsmässan kan tilltala andra människor än den vanliga, lite stela gudstjänsten. Jag tänkte att den i sin utformning ligger närmare en karismatisk väckelserörelse än den lutherska stelheten. Så det var en upplevelse att få vara där och få delta.
Jag tycker att det är en viktig del av mitt studiepussel att ha möjlighet att se så många olika saker som möjligt. Det är genom att se och delta man lär sig. Det är genom att studera andras lösningar man hittar sina egna. Om jag inte fyller på mitt erfarenhetsbibliotek nu har jag kanske väldigt lite att dra nytta av sen den dag jag själv ska leda och utveckla. Världen förändras och vi med den. Det är bara att följa med och se vart det tar oss.
Dessutom var det ju inte helt fel att jag råkar ha en barndomsvän i grannskapet som följde med på mässan och som sen bjöd på kvällste. Vi fick en trevlig upplevelse och en stund att prata bort. Tack N för både sällskap och kvällsbit!