Teologiska studentföreningen firade sina 50 år lördagen 29 april. Festligheterna inleddes med solenn akt i Humanisticum. Det betyder att föreningen fick motta hälsingar och gratulationer från när och fjärran. Där stod vi finklädda hela bunten med ett skumpaglas i handen och försökte applådera efter varje uppvaktning. Det är inte så lätt att klappa i händerna OCH hålla i ett glas till lika.
Efter detta blev det kaffe i Arken. Där kunde man mingla och prata med vänner och bekanta. Så blev det föredrag men det hoppade jag över för att hinna installera mig på mitt hotell. 
Dessutom behövde jag dra på mig långklänningen och fixa till krigsmålningen. Det var rätt skönt att ta det lugnt en liten stund också.
Så blev det dags att ta sig till festen. Jag fick hänga med ett gäng som åkte taxi till festen. Det var ingen vanlig taxi för det var inget vanligt gäng heller. Det var en KARAOKE-taxi! Det hade jag ingen aning om att det fanns men kul var det att åka omkring i Åbo och sjunga mer eller mindre suspekta sånger.
Kl 18.30 var vi framme vid Radisson Blu Marina Palace Hotel där festen gick av stapeln. Det började men en stunds mingel med skumpa då man kunde hälsa på alla vänner som man kanske inte sett på år och dar. Omkring klockan sju blev det dags att inta platserna vid borden. Kvällen varvades med program, mat, mingel och snapsvisor. Fantastiskt nog deltog tre biskopar! Det var högtidligt och värdigt och avslappnat och roligt. Jag är fascinerad av hur det kan vara både högtidlig och avslappnat på samma gång.
Biskop Björn hälsade oss välkomna, ordförande Sabina Sweins höll tal, Oskar Arngården från Uppsala festtalade om hur han får träning och tro att gå ihop. Ärkebiskop emeritus John Vikström tog spontant till orda och tackade för festen. En trio teologer som sjunger i Florakören sjöng ett par vackra sånger. De sjöng så fint och proffsigt att det gick kalla kårar!
Kyrkråttan hade slunkit ner i handväskan och var förstås med på festen. Här kommer bildbevis på det.
Den allra roligaste programpunkten var när biskop Björn med familj musicerade. Björn introducerade sonen Måsse på piano, frun Maria på saxofon och förklarade så problemet med att hitta ett lämpligt instrument åt honom själv. Han har spelat det mesta i sina dagar, allt från blockflöjt i skolan till bas i nåt band men påstod att han aldrig blivit bra på nåt instrument. Så de hade prövat med gitarr men gillade inte hur det lät. De hade prövat med trumma men gillade inte heller det. Men så hade de till slut hittat ett instrument han kunde hantera så att de kunde acceptera resultatet. De satte igång och Björn drar fram en blockflöjt som han spelar på, hellre än bra. Publiken skrattade så den tjöt och programnumret belönades med stående ovationer. Det är så härligt hur biskopen kan bjuda på sig själv och spexa till det! Han är förutom en god teolog en varm och humoristisk typ.
Efter den fina festen blev det eftersläpp på Börsen. Väl framme vid Börsen insåg jag att jag nog mådde bäst av att fortsätta promenaden till hotellet för att gå och lägga mig. Jag har aldrig riktigt gillat nattklubbar så jag saknade inte nattsuddet utan lade mig nöjd mellan rena lakan för att följande dag äta en smarrig hotellfrukost och toppa den med en diger sillfrukost. Burp vad jag var mätt efter det!
Tack till alla inblandade för en fantastik fest!
PS. Här kommer bild på klänningen. Bilden är tagen hemma före festen, så se på klänningen och inget annat, tack!
