Han har öppnat för mig en väg

Tillbaka på jobb efter ett par veckors semester.
Inledde dagen med att pejla läget med en chef om möjlighet till alterneringsledighet. Responsen var försiktigt positiv. Senare på dagen vill förmannen och andra chefen prata med mig om sommaren och semestrar och då passade jag på att avsölja min stora plan. Jag vill anhålla om alterneringsledighet från hösten för nu har jag lagt in ansökan till universitetet. De blev lite ställda men när jag sade att jag vill ha ledigt i terminerna men kan jobba under sommaren ljusnade minerna och de blev verkligt positivt inställda. Vi bollade semesterdagar, alterneringsledigthet och studieledighet fram och tillbaka och kom till en riktigt bra lösning. Nu gäller det då bara att allt godkänns av alla berörda instanser…

Chefen sa att hon hört att det diskuteras en förändring av alterneringsledighetens regler och när jag senare surfade på nätet och kollade upp vad som var i görningen så märkte jag hur aktuellt mitt beslut sist och slutligen är! Från och med hösten förväntas en lagförändring som kräver 17 års arbetserfarenhet innan man kan beviljas alterneringsledigt och det kommer jag i detta nu inte upp till. Så det är extra viktigt för mig att få det hela att klaffa, och att det händer NU!

Jag kan ju bara än en gång konstatera att det finns en plan som jag inte planerat. Ibland när jag har sett bakåt har vägen legat där, klart överskådlig, och med tiden har jag blivit bättre på att se planen och vägen redan i nuet. Jag vet inte hur länge jag vandrat på den här vägen men det känns att vägen är rätt. När jag var ung var jag trött på skola och efter studenten vågade jag inte tro att den akademiska vägen var min. Jag trodde inte att jag skulle klara av den och jag trodde inte att jag skulle orka med en så teoretisk utbildning. Idag vet jag att jag gott och väl hade klarat av det men tiden var inte mogen. Jag behövde mera livserfarenhet för att bli den person jag är idag och för att förstå att vägen är rätt.