Föreläsningar kan vara en intressant upplevelse.

Nu har kursen kommit igång och de överraskande föreläsningarna visade sig vara totalt fyra varav jag kan delta i två. Jag måste erkänna att jag har lite svårt att förstå varför den goa professorn alls håller föreläsningar för deltagarantalet är TVÅ studerande! Japp, jag o en ung kille sitter på första raden och lyssnar uppmärksamt (och försöker låta bli att gäspa). Med en sådan erfarenhet kan jag mycket väl förstå att man går in för besparingar i akademin. Det kan inte vara lönsamt, jag förstår inte hur det kan vara försvarbart att hålla föreläsninar om det sitter två studerande i salen. Det lär ha varit en tredje anmäld men jag kan inte förstå det ändå. Förvisso sade Jesus att han är med där två eller tre är samlade i hans namn, men nej, jag skakar nog på huvudet i alla fall.
Eftersom jag inte kan delta i de två sista föreläsningarna så ställs de in och professorn handleder personligen den unga killen istället. Håhhå. Jag kan ju i alla fall inte klaga på att man inte skulle bli väl omhändertagen på den här kursen!

Sen måste jag väl erkänna att jag inte är ett dugg ledsen över att inte kunna delta i föreläsningarna. Nämligen professorn hummar så sjutton! Jag blir frustrerad då takten är så långsam. Professorn säger till exempel: I templet, hum hum, var det, hum, prästerna, hum, hum, som, hum, hum – tystnad – tjänstgjorde, hum hum, vid altaret. Det tar dubbelt så lång tid med hummandet! Suck. Nåja, professorn kan sin sak, inte tal om annat, men jag föredrar att läsa powerpoints än lyssna eftersom texten är ”hum-fri”.

Nu gäller det då bara att än en gång ta sig tid och läsa litteraturen och producera uppsats-svar på frågorna. Det är förvånansvärt korta svar som krävs, åtminstone hittills, så jag tror det här är den lättaste kurs jag gått! Det gör mig extra glad att jag tog mig i kragen och avlägger den, för lättförtjänta studiepoäng tror jag inte nån tackar nej till.