I dag har jag jobbat min nästsista dag innan studieledigheten. Jag går omkring på jobbet och känner att jag småmyser och känner mig förväntansfull. Det ÄR spännande men jag ser fram emot det med tillförsikt. Jag känner att det här är just precis det jag vill göra nu. Det känns så rätt. På samma gång går jag omkring på jobbet och känner mig lite vemodig. Jag har ju jobbat här ett par år nu och känner mig rätt hemmastadd. Jag gillar mina arbetskamrater och de säger att de är ledsna för att jag lämnar dem även om de är glada för min skull. Det kommer säkert att komma dagar då jag saknar jobbet men trösterikt är ju att jag inte sagt upp mig och klippt alla band. Jag blir alterneringsledig och är tillbaka på jobbet nästa sommar.
Det är lite spännande att stå som på bryggkanten och se ut över havet framför. Jag vet att jag snart kommer att hoppa i vattnet men jag vet inte om det är djupt, om vattnet är varmt eller kallt, om jag är bra på att simma eller vad som händer sen. När människor frågar mig om vad som väntar, hur jag tänker lägga upp det, hur länge det tar och andra studierelaterade saker får jag nästan varje gång svara att jag vet inte ännu.
I morgon är det ännu en jobbdag och efter det blir det en veckas semester. SEN börjar mitt år som gulnäbb och teologiestuderande!
Lycka och välgång. Hälsa på en söndag eller nån annan dag klockan 10.
Tack Sara! Nog "trillar" jag in nåt varv.