Fastlaskianen

På måndagskvällen insåg jag att jag hade orsak att dra på mig min halare följande dag. Den där härliga lila teologhalaren med alla tygmärken jag samlat på mig. Det enda lilla problemet var att mina märken inte var fastsydda på halaren. Så den kvällen spenderade jag tillsammans med symaskinen för att sy fast alla 29 (!) märken jag samlat på mig. Det gick bra och nu är märkena på plats.

Fastlagstisdagen firades traditionsenligt med studenternas pulkaåkning i Vårdbergsparken. Jag deltog för första gången trots att jag studerat flera år. Evenemanget inleddes med studentkårernas dragkamp som i år delats in i de svenskspråkiga mot de finskspråkiga. Kampen var jämn men de finskspråkiga drog hem vinsten.

Så blev det dags för pulkorna. Det var rekordmånga anmälda och kreativiteten var det heller inget fel på. De flesta ”pulkorna” var i många fall försedda med hjul för att garantera ”glidet” i den väl sandade backen. Några förlitade sig på glidet men en rullade ner och en bars ner. Variationen var skoj. Allt från politiska budskap till rena spexet framfördes i pulka-form. (Klicka på bilderna nedan för att se dem i större format)

Teologiska studentföreningen hade bästa glidet och den mest minimalistiska pulkan. Modiga Elisa åkte ner ensam för backen under sloganen ”jag fastar”. Bakom den här pulkan fanns minst lika mycket tankeverksamhet som bland de andra, kan jag lova!

Fastlaskianen är ett härligt inkluderande evenemang där alla studenter oberoende av språk, högskola eller annan tillhörighet kan delta. Dessutom förgyllde Stiftelsen för Åbo Akademi evenemanget med att dela ut 800 portioner ärtsoppa och församlingarna bjöd på varm kakao med marschmallows.

För den som inte var på plats kan jag varmt rekommendera att söka på hashtaggen #fastlasikainen i sociala media eller att gå in på Åbo Underrättelsers sida eller på svenska YLEs sida.

För mig resulterade dagen i rejält magknip. Antagligen var det blandningen av ärtsoppa och kakao som fick min mage att bli sur. Eller så var det som en bekant uttryckte orsaken – för lite sprit. Men ska man köra hem så blir det onekligen för lite sprit…

Jag tröstade mig med att köpa hem en prinsessbulle att äta när magen lugnat sig. Visst är den fantastiskt vacker, eller hur?