Där hänger den nu, ämbetsdräkten.
Färdigt för avfärd till Borgå,
färdigt för prästvigningen i morgon.
Jag kan inte riktigt fatta det,
att jag ska prästvigas i morgon.
Många har frågat hur det känns nu och just nu känns det underligt. Hela långa vägen genom studierna från noll till trehundra studiepoäng har jag haft målet klart. Det var präst jag ville bli. Nu står jag vid målsnöret och pillar på det. Ska jag våga låta det brista? Vad händer sen?
Det har varit skönt att ha ledigt den senaste veckan så att jag har hunnit fundera, reflektera, förbereda, men ändå känner jag mig så oförberedd. Det är väl kanske så det ska vara, så att ödmjukheten och inte högmodet får fylla mig.
I morgon är en ny dag, med ny nåd.
Grattis och lycka till! Dagen kommer du att minnas för alltid. Det är stort, det är omtumlande, det är nåd.
Kram, Camilla
Tack! Det är säkert som du säger. Jag ska försöka spara varje minut i minnet för nog är det en efterlängtad dag!
Allt gott till dig och njut av den stora dagen en mycket viktig dag i ditt liv !¡!
Tack, det ska jag.
En stor kram och mycken lycka och välsignelse för morgondagen och ditt arbete som präst! Allt känns så rätt.
Tack!