Idag var det sista gången som jag predikade i Houtskär i egenskap av predikobiträde. Jag hade praktikanten D med mig som skötte liturgens uppgifter. Lite roligt är det att praktikanten D och jag har suttit på samma graduseminarium under våren och nu fick vi tillsammans fira gudstjänst i Houtskär. Jag behövde alltså ”bara” fundera på predikan men suck vad det kändes svårt att hitta något vettigt att komma med!
Den andra läsningen är samma för alla tre årgångar på Pingstdagen. Den är hämtad ur Apostlagärningarna och berättar om hur den helige Ande kom till apostlarna under den första pingsten. Så jag valde att stöda mig på den och att fläta ihop min predikan med psalmen 118 Grip mig du helige Ande. Kantorn sjöng och jag talade växelvis. Jag vet inte om man i Houtskär upplevt en sådan predikan tidigare. Ett par personer tackade efteråt för predikan och sade att den hade berört dem. Jag får tacka den helige Ande för att han verkade för själv kände jag mig som ett tomt kärl. Är du nyfiken på mitt manuskript hittar du det om du klickar här.
Hela dagen har jag tänkt på att jag om en vecka vigs till präst. Det här var min sista predikan som lekman. Det här var min sista gudstjänst utan stola. Det känns på konstigt. Jag förväntar mig inte att jag ska förändras men ändå är det något som kommer att förändras vid prästvigningen. Jag träder in i ämbetet och min roll i kyrkan förändras. Det är spännande.
Jag är glad över att jag har den här tiden att landa i vad som komma skall. Jag hinner gå och tänka på vad jag är med om. Jag behöver inte rusa huvudstupa in i prästämbetet utan att ha tid att reflektera över det. Tänk en sådan ynnest!