När jag skrev skulle skriva Spaltaren så kändes huvudet lite tomt. Jag visste inte var jag skulle börja eller vart det skulle leda. Pingsten, pingsten ekade det i mitt huvud. Vad ska jag skriva om pingsten tänkte jag… Nå väl, jag skrev och någonting blev det ju. Jag får väl hoppas på att den helige Ande ledde mig och att det finns någon som hittar nåt i min text att glädjas åt. Nu sitter jag och tänker att jag hade ju kunna skriva om stafettkarnevalen också…
När jag sände iväg min text frågade församlingssekreteraren som koordinerar texterna vilken titel jag ville ha vid publicerandet. Varför frågar hon det tänkte jag, det har ju inte skett någon förändring där. Så jag svarade att jag ännu är teol.stud. men sen nästa gång då får vi byta det till präst. Tänk, sen nästa gång är jag faktiskt präst!
Det är inte mycket mera än en dryg vecka innan jag är präst. Det är en spännande, kittlande känsla. Samtidigt säger en röst att ingenting förändras. Jag är jag, både nu och sen. Jag har inga förväntningar på att bli förvandlad vid prästvigningen och jag har inga planer på att bli någon annan. Så allt är det samma och ändå inte alls.
Om du inte har tillgång till dagens ÅU och är nyfiken på vad jag totade ihop om pingsten så klicka här så kommer du vidare till texten.