Nu har jag väl hållit alla bloggläsare på halster tillräckligt länge? Det är många som frågat var jag ska jobba efter prästvigningen och här kommer svaret:
Efter prästvigningen kommer jag att vara “sommarpräst” i Väståbolands församling under tiden 4.6 – 17.7 och sen i Kimitoöns församling 18.7 – 18.8. Från 1.9 får jag fast tjänst som församlingspastor i Kimitoöns församling med Hitis som mitt ansvarsområde.
Det är så att beslutet om min prästvigning tas av domkapitlet den 24.5 och prästvigningen är 27.5. Allt är förberett och ska väl nog gå vägen om Gud så vill men ännu är det inte helt 100% säkert.
Det känns jättespännande att få chansen att pröva på att jobba i en ny församling med nya medarbetare och nya församlingsbor. Jag är också jätteglad över att den här möjligheten finns. Det är nära men ändå annorlunda. Jag är övertygad om att jag behöver få pröva mina vingar och hitta mig själv som präst på ett ställe där jag inte sitter fast i gamla roller. Jag kommer att bo kvar i Nagu men jag tänker veckopendla och ha en lya på Kimitoön. Det blir kanske ledsamt efter gubben och kissorna men jag tror vi vänjer oss med tiden.
Jag vet att det är många som gärna hade sett att jag blivit präst ännu närmare hemknutarna men om jag ska pröva mina vingar så är det nu jag ska göra det. Det här betyder samtidigt att alla som sett fram emot att anlita mig för dop, vigslar och begravningar i Nagu kan bli lite besvikna på mig. Jag kan inte och ska inte leka flygande präst. Kyrkan har sin ordning och den vill jag respektera. I Nagu finns en präst som sköter Nagu kapellförsamlings medlemmar och min uppgift blir att ta hand om församlingsborna på Kimitoön och speciellt på Hititsområdet. De dagar jag är ledig behöver jag vara ledig för att orka i längden. Så hur gärna vi än vill att det skulle vara annorlunda är det så här det behöver vara. Prästämbetet är, som jag skrev tidigare, inte riktigt likt något annat yrke. Det har sina egna regler som är uttänkta att vara till för allas bästa. Om de sen verkligen är det kan man vara av olika åsikt om men jag kommer att lova att respektera och följa dem när jag blir präst. Framtiden blir sen som den ska bli.
Jag är alldeles otroligt glad över det stöd som jag har fått under hela min studietid och jag hoppas på fortsatt stöd även framöver. Det känns som att jag varit buren av förbön hela vägen hit, så be gärna för mig också i fortsättningen!