Jag lovade reda ut titlarna på prästerna, så nu får jag ta itu med det då…
När man blivit prästvigd är man präst tills man dör. Det skrev jag redan i förra inlägget. Så oberoende vilken titel man senare får så är man präst, alltid och överallt.
Att vara präst är liksom grundnivån. Då blir man förordnad av domkapitlet till en församlingspastorstjänst. (Pastor är för övrigt latin för herde.) Utan vidareutbildning så kommer man inte vidare.
Första vidareutbildningen heter pastoralexamen och den omfattar 40 studiepoäng. När man avlagt den kan man söka kaplanstjänster. En kaplan är alltså en präst som har lite mera ansvarsuppgifter än vad en församlingspastor har. I en kapellförsamling är det kaplanen som är högsta prästen.
För att kunna gå vidare och bli kyrkoherde med ansvar för hela församlingen måste man avlägga Exilafen. Det är en förkortning av Examen i ledning av församlingsarbete. Det är en förhållandevis liten studiehelhet eftersom den bara omfattar 6 sp!
Sen efter det kan man roa sig med att avlägga högre pastoralexamen. Det är en betydligt mera omfattande utbildning på 80 sp. Där ingår bland annat kyrkans ledarskapsutbildning Kirjo II. Den krävs för att man ska kunna bli som domprost, prästassessor och stiftsdekan. (Suck nej, jag tänker inte reda ut de här titlarna dess mera. Det är folk som verkar i Domkapitlet. Domkapitlet övervakar församlingarna och prästerna i stiftet samt sköter förvaltnings- och personalfrågor. Det är typ stiftets regering eller styrelse och leds av biskopen. Läs mer om Borgå stift här.)
Sådär, nu har vi klarat av präst, pastor, kaplan och kyrkoherde. Domkapitlet fick du på köpet. Då har vi kontraktsprost, prost och biskop kvar.
Kontraktsprost är den som leder ett prosteri. Men vi måste börja med att förklara stiftet, alltså Borgå stift i vårt fall. Det är ungefär som ett län fast inom kyrkan. Ett prosteri är en administrativ del av stiftet. Borgå stift har 9 prosterier. Du kan kolla på kartan här bredvid. Klicka på den så blir den större. Varje prosteri består av flera församlingar, minst tre här i vårt stift. Kontraktsprosten väljs för sex år i sänder av kyrkoherdarna i prosteriets församlingar och hen sköter det administrativa arbetet inom prosteriet. Så kontraktsprosten är en av kyrkoherdarna som fungerar som en typ av mellanchef.
Prost är en hederstitel som biskopen tilldelar en präst efter lång och trogen tjänst. Så gå inte och kalla vilken präst som helst för prost och tvärt om, hedra en prost med att omtala hen som prost och inget annat!
Så har vi kvar biskopen. Det är den präst som enligt kyrkoordningen har den högsta tillsynen över församlingarna och prästerskapet i sitt stift. Biskopen är alltså chefen som ska värna om kyrkans enhet, övervaka att kyrkans uppgift sköts, stöda och vägleda stiftets präster, förrätta vigningar och invigningar samt installationer och en massa, massa annat. Det är inget lätt jobb för det blåser som bekant på toppen.
Om det ännu är nåt du undrar över så kan du börja med att gå till kyrkans ordlista för där finns all möjligt nyttig information. Sen kan man kolla i kyrkolagen och kyrkoordningen vad som gäller. Eller så kan du fråga mig i en kommentar till blogginlägget så ska jag försöka svara.
Nu ska jag inte lova nåt för nästa blogginlägg, men jag kan lova att det blir ett nytt inlägg om nån dag.
Tycker fö det är synd att prosteriernas betydelse har minskat.
Jag håller med! Prosteriläger var en bra grej!
Ja, precis. Å familjeläger eller typ pappa-barn-läger tror jag sku funka som prosterigrejer.