Idag är det min födelsedag och dagen till ära tänker jag visa en bild på min kalender.
Först när jag läste texten blev jag lite provocerad. Så kan man väl inte säga? tänkte jag, men ju mera jag tuggade på orden desto mera tyckte jag att de egentligen är väldigt bra. Varför skulle man behöva göra sig mindre än man är?
Nu talar jag inte om att banta eller försöka krympa helt fysiskt utan psykiskt. I tanken. Om man går omkring och tänker att man är mindre, kan mindre och får ta mindre plats så krymper man helt själsligt och plötsligt är det någon som trampar på en, suddar ut en.
För det är hur man känner sig inombords som påverkar hur man uppfattas av andra. Om man ber om ursäkt för att man finns till så kommer andra att uppfatta det och köra över en. Det är på något sätt väldigt enkel matematik, eller hur?
Nu kanske de som känner mig tycker att jag ju alltid vågat ta plats och inte förminskar mig själv. De har delvis rätt. Jag är inte blyg av mig och jag säger vad jag tänker. Men, för det finns ett litet men. Jag är inte så där självsäker som jag kanske ger sken av. Eller åtminstone har jag inte varit det. Jag har tvivlat på att jag har ett värde. Jag har haft ångest för att jag har försökt hävda min plats. Jag har modigt stått upp för att försöka bevisa för mig själv hur modig jag är och sen skakat som ett asplöv inombords. Sen har jag grunnat och ifrågasatt mig själv, funderat på om jag varit högmodig och dryg.
Nu tänker jag sluta med det. Att jag började studera var det bästa jag gjort på år och dar. Jag lärde känna nya människor som inte hade förutfattade meningar om mig på grund av mitt förflutna. Jag fick vara jag, utan att förminska mig och jag blev väl emottagen. Jag har växt inombords. Jag vågar tro att jag är lika mycket värd som andra.
Det är en otroligt befriande känsla att inse att jag kan ganska mycket. Jag har erfarenheter från de mest skiftande håll och jag kan dra nytta av det. Jag kan på riktigt bidra och hjälpa andra. Som jag sa till en bekant, jag har insett att jag kanske inte är så ”huttoger*”.
Att våga skriva ner det här och trycka på publicera känns bra.
Så för att ta citera @herregudco som gjort kalenderbladet med Edit Södergrans ord:
Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är!
*Huttoger= dialektalt: inget vidare, rätt så svag, illa, dålig