Idag hade vi konfirmationsövning. Den blev just sån som konfirmanderna är. Så i morgon vet vi alla vad vi ska göra, när saker och ting ska hända och hur vi ska gå och stå. Eller väntas nu, var det kanske nåt vi glömde, eller missade? Ja det var det säkert, men det blir bra ändå i morgon.
Jag har skrivit en hälsning i skribaboken åt alla mina konfirmander och jag tycker de är fina människor varenda en av dem. Härliga ungdomar med hela livet framför sig. Samtidigt är de vilsna och osäkra och åh, om jag kunde få dem att förstå hur otroligt fina de är! Jag minns själv från mina tonår hur illa jag tyckte om mig själv och min kropp men när jag nu ser på foton av mig tycker jag att jag var rätt fin och lik mina kompisar! Det är skönt att få lite år till och lite mera livserfarenhet så att jag inte behöver ta mig själv på så stort allvar.
I morgon blir det konfirmation. Det är en spännande dag, både för konfirmanderna och mig själv. Hur som helst så blir det bra, det är jag övertygad om. Förutom att, det är ett 8 sekunder långt eko i domkyrkan och jag pratar ju så ofta alldeles för snabbt! Nåja, nog blir det väl bra det också.
PS. Morgondagens predikan publiceras i arkivet som vanligt. Efter kl. 12.00 i morgon kan man läsa den här.