Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.
Nu är vi inne på den sista riktiga lägerdagen. I morgon åker vi hem och våra vägar går åt olika håll igen. Det har varit en lärorik, utmanande och alldeles fantastisk vecka. Jag har fått prova på en massa nya saker och jag har lärt mig hur ett skribaläger kan vara. Ibland har det känts som en cirkus men ibland har vi haft så rörande vackra situationer att jag inte kunnat låta bli att fälla en tår eller två. Ungdomarna har lärt känna varandra bättre och blivit ett bra gäng. Jag är så stolt över dem!
I dag kom prästen Johan och kantorn Marjo kom på besök. Vi firade mässa och alla hjälpte till att göra den till en fin stund. Det var en härlig varm mässa och Gud var med oss i kapellet. Jag föll av gammal vana in i vaktmästarrollen eftersom det inte fanns nån sån på plats. Det känns lite knasigt men ändå helt naturligt att jag har så lätt att falla tillbaka på det jag ändå gjort i så många år. På samma gång är det otroligt skönt att göra saker som inte kräver 110% hjärnaktivitet utan går mest på rutin.
Nu när vi är inne i lägerlivet känns det nästan lite konstigt att vi snart lämnar vår lilla lägerbubbla här vid stranden. På samma gång ska det bli skönt att komma hem till gubbe och katter och egen säng. Fast, jag tog med mig min egna dyna på läger för jag visste att det inte alltid är så bra dynor på lägergårdar. I morgon är det då sjunde dagen och dags att åka hem. Lägret är över men skriftskolan fortsätter fram till konfirmationen i september eftersom man i Åbo valt att svänga om hela konceptet och inleda skriftskolan med lägerdelen. Jag tycker det är en suverän och grymt smart idé!
På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort. Mos 2:2