Igår firade jag högmässa i Åbo domkyrka. Det var skribastart för Åbo svenska församlings grupper 1001 och 1002, dvs. de ungdomar som samlas till läger under sportlovsveckan. De stackars ungdomar som ska lära mig vad ett skribaläger är och som jag förhoppningsvis ska kunna hjälpa en bit på vägen i funderingarna kring Gud och kyrka. Hujedamig eller Kyrie eleison, båda känns lika gångbara just nu.
Högmässa i domkyrkan. Katedralen som är så stor och rymmer så många. Det var en mycket annorlunda upplevelse jämfört med en högmässa i en liten landsortskyrka. Barnen rörde sig fritt från och till barnhörnan under gudstjänsten. Bra, men ovant. Största delen av gudstjänsten leddes från ambon, talarstolen mera mitt i kyrkan, men vid nattvarden stod liturgen, prästen som ledde gudstjänsten, så lååååångt borta vid altaret. Avståndet till altaret gav känslan av att det som hände där var avskilt från resten av församlingen men på samma gång gav det en ännu större känsla av högtidlighet att gå fram till altaret för att ta emot nattvarden.
Det var verkligen intressant att pröva på att fira gudstjänst i en helt annan miljö än jag är van vid. Det väckte tankar och gav perspektiv. Roligast var ju ändå att jag kände mig så välkommen och så hemma fast det var så ovant och annorlunda. Så ska det va när man en del av Guds familj!