I ett forum på nätet för blivande eller nyblivna präster frågade en ung person om hen är för ung att bli präst vid fyllda 25. Hen kände en bävan för att inte vara mogen nog för jobbet som präst. Jag känner igen hens bävan. Vid fyllda 40 känner jag ibland samma sak. Visserligen är det ett par år innan det ens blir aktuellt med prästvigning, men ändå. Är jag redo för den stora uppgiften?
Utan att känna personen som frågade svarade jag att visst är hen gammal nog att bli präst! Vid 25 är man vuxen nog att jobba som präst. Om man någonsin blir tillräckligt mogen har inget med fysisk ålder att göra. Dessutom finns det ett par ljuvliga ställen i Bibeln att trösta sig med när man tvivlar på sin ålder och sitt kall.
Jeremia inleder med att berätta hur han inte ville ta emot uppdraget som profet med hänvisning till sin unga ålder. Gud lyssnar ändå inte på det örat utan uppmanar bara Jeremia att gå dit han visas och säga det Gud vill ha sagt. Är det inte lika för alla som känner sig kallade till prästyrket ännu idag? Det är bara att ta emot kallet, gå dit Gud sänder en och säga det Gud vill ha sagt!
Paulus skriver i sitt brev till Timotheos att han inte ska låta någon se ner på honom för att han är ung. Timotheos uppmanas vara en förebild för de troende i allt han säger och gör. Han har ett viktigt uppdrag som ledare för församlingen, trots att han är ung. Situationen kan vara den samma idag. Det är inte ledarens ålder som är det avgörande utan på vilket sätt man leder. Lev som du lär!
Så är man redo att ta emot vigningen när den dagen kommer? Ja, jag vill tro att Gud har koll på det oberoende, av vad vi tycker och tänker. Man behöver ju inte heller vara helt färdig den dagen, det finns nog mån att växa och utvecklas längs vägen.