Nu är det sista helgen innan föreläsningarna börjar igen. Jag har varit ledig de senaste två veckorna men ändå har det varit för mycket program i min kalender, för min smak. 
Jag kan ärligt säga att jag ser fram emot hösten. Jag ser fram emot att få studera igen. Jag ser fram emot att hitta rutiner igen. Jag ser fram emot att få gå på lunch med mina vänner och att få prata allvar och strunt. Jag hoppas och tror att det kommer att bli ett alldeles underbart studieår. Även om jag nog är medveten om att jag stundvis garanterat kommer att klaga och gnissla tänder över latinets grammatik, sucka över uppgifter som ska göras innan deadline, gråta över recensioner som aldrig vill ta slut… Jag vet inte vad allt jag kan bli frustrerad över men ett vet jag och det är att jag är privilegierad som har möjlighet att studera på heltid mitt i livet. Jag har förmånen att äntligen veta vad jag vill bli när jag blir stor! Om allt går som jag planerat och hoppats så är jag vid målet om två år. Det känns inte längre som så lång tid. Det är samma mängd tid sedan jag inledde studierna!
På måndag kör vi igång! Tjohoo!