Hej!
Länge sen sist.
Vad trevligt att se dig!
Det känns som att jag inte haft så mycket att säga på sistone och blogginläggen har blivit därefter – icke existerande. Mitt sociala liv på webben har inskränkt sig till att jag uppdaterat Kyrkråttans instagram-konto. Kyrkråttan är med mest överallt och har nu kommit över 120 följare på sitt konto. Jag är lite stolt över det faktiskt. (I början av sommaren var det under 100 följare.)
Nån gång under sommaren bestämde jag mig för att ta det lugnt på jobbet i år. Jag behöver inte kuta omkring som ett jehu eller bevisa nånting för någon. Jag kan faktiskt göra det som ska göras utan dess mera stress. Jag behöver inte hitta på några nya projekt utan jag kan göra det där vanliga. Så, den här sommaren har jag tagit det lugnt. Jag tror jag håller på att bli lite klokare för jag har ju mått så bra av att medvetet ta det lugnt.
Nu känner jag mig utvilad i skallen och längtar faktiskt efter att få sätta näsan i lite böcker och att få fundera på verbböjningar och deklinationer på latin. Jag har kommit ihåg att anmäla mig till latinet och till franskan. Latinet tänker jag gå via nätkurs för att inte behöva åka till Åbo fyra dagar i veckan under hösten utan jag kan nöja mig med två dagar då jag läser franska. Utan franskan skulle jag knappt behöva åka dit alls!
Så varför franska, räcker det inte med latin? Nej, det räcker inte. Jag har lite studiepoäng som ska spenderas på fritt valda studier och jag vill återuppliva min högstadiefranska som rostat ihjäl. Je voudrais parler encore français!
Så ska jag börja besöka gradu-seminariet. Mest för att sakta vänja mig vid tanken att jag snart ska börja producera vetenskaplig text. Jag vet inte ens vad jag ska skriva om ännu. Lite idéer och tankar har jag väl men om de alls är genomförbara återstår att se.