Här kommer min sista radioandakt för den här gången, en aftonandakt. Du kan lyssna på den på Arenan om klickar här. För den som inte vill eller kan lyssna publicerar jag texten här.
God afton. Mitt namn är Janette Lagerroos och jag ska hålla kvällens andakt. I slutet av andakten sjunger vi psalm 525.
Åter är en dag över och kvällen lägger sig. Det är den sista kvällen på våren för i morgon blir det sommarmånaden juni. Nu är naturen som allra grönast och det blommar så mycket blommor att man kan bli yr av dofterna. Det känns som att livet är allra starkast nu.
För en del har den här dagen varit full av stress och pressade tidtabeller och nu är det skönt att få sparka av sig skorna och ta det lugnt en stund. För andra har den här dagen segat sig fram och timme lagts till timme. Ensamheten har gjort tiden lång och nu är det åter en kväll i tystnad. För en del är det nu de bereder sig för sitt arbetsskift, att vaka hela natten och göra viktiga uppgifter. Vi får vara tillsammans den här lilla stunden och lyssna till några ord ut Predikaren:
Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred.
Vad får då den strävsamme ut av all sin möda? Jag har sett vilket arbete Gud har lagt på människan. Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut. Jag insåg att för människan finns ingenting gott utom att glädja sig och njuta livets goda. Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda – det är en gåva från Gud.
Jag vet att vad Gud gör består för alltid,
ingen kan lägga något därtill, ingen kan dra något därifrån.
Så handlar Gud för att man skall bäva inför honom.
Det som är har redan varit,
det som kommer har redan funnits.
Gud letar åter fram det flydda.
I de här verserna har Predikaren fångat hela livet. Alla stunder av glädje och av sorg, alla stunder när det är bråttom eller när man lider av tristess. Hur vi än har det är Gud med oss. Han är med oss i stressen, i ensamheten och på jobbet. Vi får vända oss till honom med våra tankar, tvivel och vår tacksamhet.
Låt oss be.
Tack Gud för den här dagen. Vi kan inte nämna allt som hänt men vi vet att du vet hur vi haft det idag. Förlåt oss det som gick fel och tack för allt det fina. Var du med oss och välsigna oss med en vila som gör oss redo för en ny dag igen. Amen.
Psalm 525: Den dag du gav oss
1.
Den dag du gav oss, Gud, är gången,
och mörker sänkes kring oss ned.
Ditt lov steg upp i morgonsången,
ditt lov skall signa nattens fred.
2.
När jorden sig i rymden vänder
och ljuset går från trakt till trakt,
ditt lov väcks upp i nya länder.
Din kyrka håller troget vakt.
3.
Den sol som oss till vila viger
för andra tänder arbetsdag.
Ur andras hjärtan bönen stiger
om kraft att vandra i din lag.
4.
Pris vare dig som jordens bana
igenom öde rymder sträckt
och som av jordens folk vill dana
en enda helig mänskosläkt.