Som studerande är det ganska långt upp till mig själv att få saker och ting gjorda. Det tycker jag om och det passar mig ganska bra. Medaljens baksida är att det också är upp till mig själv att sätta gränser och se till att jag inte blir stressad och utmattad. Ibland är det svårt att kunna bestämma sig för vad jag ska prioritera. Just nu har jag en hel del studier som jag behöver ta tag i men å andra sidan är det påskledigt. Ikväll funderar jag på vad jag ska packa med mig för en kort resa till huvudstaden. Resan betyder fyra-fem timmar i buss och jag skulle kunna utnyttja den tiden till något vettigt, som att studera. Frågan är ändå om jag ska bemöda mig med att släpa med mig böcker eller om jag helt sonika ska lämna dem hemma och utlysa påskfred för studerande.
Jag går liksom omkring med ett konstant litet molande samvete som påminner om allt det där jag borde. Jag är bra på att skjuta upp saker och det resulterar bara i ett ännu större orosmoln av borde-borde-borde som snurrar runt i mina tankar. Det är ganska skönt när jag väl får saker och ting gjorda och får kryssa av dem på min lista.
Men. Ingenting blir bra om man inte vilar mellan varven. Ingenting blir bättre av att jag bosätter mig i borde-borde-borde-molnet. Bäst är väl att jag bestämmer mig för att ta en paus och tillåter mig att njuta av ledigheten. Så jag packar med en bok jag vill läsa och som inte ger mig några studiepoäng.
Jag önskar dig en välsignad, stilla och vilsam påskhelg!