Du som följt mig en stund kanske känner att mina inlägg delvis förändrats. I alla fall känner jag det så. Det håller på och händer nånting med mig. Det har blivit flera reflektioner som kunde vara delar av nån predikan eller andakt på senare tid.
Innan jag började studera hörde jag av bekanta att åren på TF förändrar en. Nå knappast mig, tänkte jag men nu inser jag att det är så. Även jag förändras. Jag utvecklas, mognar, tittar djupare i mig själv, speglar mig och mina tankar i andra. Det är sånt som inte går att mäta i studiepoäng men som bara händer i förbifarten.
Jag är ganska övertygad om att det har att göra med lithom-kursen. Kursen där vi övar gudstjänster, predikan, förrättningar och reflekterar över vad det är man som präst gör på jobbet. Säkert är min förändring summan av kardemumman av allt jag sysslar med men lithom-kursen är nog en katalysator.
Det är en nödvändig förändring. Den dag man står där inför en församling iklädd prästskjortan gäller det att man är du med vad man sysslar med. Det gäller att man vågar stå för det man säger och gör. Inte så att jag tror att man kan vara spiksäker på allt och tro att man har koll på allt men så att man vet vem man själv är och att man vågar stå kvar fast det blåser lite. Som tur är har jag åtminstone ett par år dit ännu…