I år deltar jag i kursen liturgisk-homiletiska övningar. För den oinvigde låter det fint men säger inte ett smack vad det egentligen är. Det handlar om gudstjänster och förrättningar. Vi som siktar på att bli präster övar oss på att planera och genomföra gudstjänster. Vi har sångövningar där vi lär oss psalmer men främst de avsnitt i gudstjänsten som prästen sjunger. Vi bekantar oss med förrättningar och övar oss på varandra. Förra veckan döptes en docka på flera varv och vi hade verkligt roligt. 
Det är spännande värre och jätteroligt. Vi är en grupp på 14 studerande och vi gör övningarna tillsammans. Det är en härlig varm och tillåtande stämning i gruppen. Vi genomför övningarna så autentiskt det bara är möjligt och på fullaste allvar. Misstag händer och det är de bästa lärdomarna. Det är genom dem vi lär oss vad som kan hända och hur man ska göra eller inte göra.
Övningarna sker i Skarpskyttekapellet i Åbo domkyrka. Det är ett litet trevligt kapell som samlar gruppen till en fin liten församling. Vi har en kantor med oss och han är grymt duktig. Vår lärare filmar gudstjänsterna för att vi ska kunna se hur vi själva agerar. Det är garanterat den bästa metoden och den svåraste när man ser sig själv. Vi är nog alla vår egen största kritiker. Alla som hittills hållit sina övningsgudstjänster har varit otroligt duktiga. Det har inte känts som övningar utan det känns som riktiga gudstjänster. Det är det bästa vitsordet av alla.
Inkommande onsdag är det min tur att hålla min första gudstjänst. Man kunde tycka att det säkert är lätt som en plätt efter alla mina år som vaktmästare. Visst har jag erfarenhet av gudstjänster men inte av att vara den som leder. Det pirrar lite i magen, kan jag berätta. Jag har förberett mig och gjort det förarbete som hör till. Jag har gått igenom mässformuläret och valt psalmer, funderat på vilken bön, vilken syndabekännelse, vilken avlösning, vilken tacksägelsebön och en del till jag vill använda i just den här gudstjänsten. Det finns långt flera moment att bolla med än vad man som gudstjänstbesökare tänker på. Jag har läst predikotexten, funderat, analyserat, våndats och skrivit min predikan. Under alla dessa förberedelser har jag känt att det här är just det som jag vill syssla med. Det känns så rätt, så bra. Få se om jag har samma känsla efter gudstjänsten…