Kärleken övervinner allt, ja, eller så inte…
Jag inledde vårterminen med att fördubbla språkstudierna till hebreiska och latin men efter några veckor insåg jag att mitt huvud inte klarar av sådan dos av klassiska språk. Hebreiskan är kämpig och jag känner att jag fallit av vagnen redan innan jul. Senaste tent blev underkänd och jag är inte ett smack förvånad. Men, det betyder ju att jag nu måste ta mig i kragen och verkligen lägga ner arbete på hebreiskan för att komma igen. Det känns som att försöka bulta in stora spik i en sten. Suck!
Mitt mantra är och förblir – jag har ju lärt mig finska också så inte kan hebreiska vara omöjligt. (Fast, finska lärde jag mig genom att tala men jag lär inte hitta nån som går omkring och talar klassisk hebreiska, så få se hur det går till slut…)
Latinet då? Sjuttons intressant och jag kommer att återuppta studierna så fort jag kan. Det är inte svårare än nåt annat språk, snarare enklare eftersom det finns så mycket man känner igen från andra språk som utvecklats ur latinet. Visserligen finns det ju fallgropar så man tror att man vet och sen betyder det nåt annat i alla fall, men så brukar det vara med de flesta språk.
Dessutom måste jag väl erkänna att mina tankar inte riktigt varit på studierna under inledningen av den här terminen. Jag kommer att ha min första egna konsert om en vecka så tankarna på den har tagit upp nästan all min tid. Läs mera om mig och konserten här.