Gott nytt år – igen! Ja, alltså kyrkoåret blev ju nytt redan för en dryg månad sedan och nu är det kalenderåret som bytt och i dagarna börjar den nya terminen med studier. Det är nystarter lite hela tiden!
När jag funderade på hur jag skulle hälsa gott nytt år här på bloggen så kom jag att tänka på kyrkoåret och frågan varför damp åter ner i mitt huvud. Varför byter kyrkoåret vid första advent? Varför inte på juldagen? Varför inte på påskmorgonen eller vid pingst? Det skulle finnas fina motiveringar till varför kyrkoåret borde byta vid dessa tidpunkter hellre än vid advent. Dessa motiveringar har säkert diskuterats genom århundradena av långt klokare huvuden än mitt men traditionen håller fast vid byte till nytt kyrkoår vid första advent. Enligt bysantinska traditionen bryter kyrkoåret den 1 september och den traditionen följer den ortodoxa kyrkan. För mig låter det ännu mera som ”draget ur hatten” och när jag tänker efter så är nog bytet av kalenderår också ”draget ur hatten”.
Sist och slutligen, spelar det någon roll när man har årsskifte? Vi har ju alla ett personligt årsskifte på vår födelsedag och Herrens nåd är var morgon ny som Lina Sandell skriver i sin morgonpsalm från 1874. Vi får helt enkelt vara glad åt varje ny dag vi får ta emot!
Gott nytt år och må det bli ett välsignat år för oss alla!
"… Herrens nåd är var morgon ny som Lina Sandell skriver i sin morgonpsalm från 1874…"
Ord hon kanske lånat från Klagovisorna 3:22-23. Säkert hittar man samma eller liknande fraser andra ställen i bibeln men jag minns alltid detta ställe. Fick det som en uppmuntran av en kompis för flera år sedan och fortfarande snurrar det bibelstället i min hjärna.
Tycker egentligen bättre om den finska översättningen.
"Herran armoa on se, että vielä elämme, hänen laupeutensa ei lopu koskaan.
Joka aamu Herran armo on uusi, suuri on hänen uskollisuutensa."
Så, summa sumarum; det spelar nog ingen roll när man byter år för man har en ny möjlighet varje stund! 🙂