När jag träffar vänner och bekanta blir det oftast tal om att jag nu studerar på heltid. En följdfråga som ofta ställs är hur det går och om det känns rätt. Hur det går känns för mig lite svårt att svara på men jo, det går väl nog bra.
Hur ska jag annars tolka resultatet i första hebreiska-tenten? Jag pluggade men insåg att jag inte på nära nejder kunde allting så som jag skulle velat kunna det. En massa ord saknas i mitt vokabulär och det känns näst intill omöjligt att få inpräntat dem i skallen. Verbformerna tragglade jag så att jag kunde rabbla qals perfekt- och imperfektformer och resten hade jag lite hum om. Så min inställning till tenten var att jag är glad om jag blir godkänd. När jag sen satt där med pappren framför mig insåg jag att det inte räcker med att kunna verbformer – man ska kunna skriva dem också! Med alla punkter som inte uttalas men ändå ska vara med. Som tur var fick vi ett papper med meningar som skulle översättas och bland de meningarna fiskade jag fram verbformer och letade rätt på alla stumma punkter jag kunde hitta. Sen hände det otroliga att resultatet från tenten publicerades och jag hade inte bara blivit godkänd utan fått en femma, d.v.s. bästa betyg!
Jag har ju nog också andra kurser än hebreiska och inte blir det fulla poäng i dem men jag kommer genom och vanligtvis bedömd med en trea, vilket jag nöjer mig med. Sen finns det kurser som bedöms endast med underkänd/godkänd och de känns egentligen ganska bra för en tävlingsmänniska som jag som egentligen vill ha goda vitsord i allt.
Känns det rätt? OM det gör! Jag är så glad att jag äntligen vågade ta steget ut och göra det jag drömt om så länge! Dessutom känns det väldigt skönt att vara lite äldre och mognare i studielivet. Det är inte så att hela min värld rasar ihop om nån tent eller kurs går dåligt. Jag är inte ett smack rädd för lärarna och professorerna vilket jag har hört att de yngre studenterna kan vara. Visst har lärare och professorer makt att påverka mina studier men de kan inte röra mig som människa. Jag har min familj, mina vänner, mitt hem, mitt jobb och allting oberoende av hur studierna löper. Det är egentligen helt fantastiska insikter jag kommer till nu när jag studerar! Så, JA, det känns alldeles otroligt, grymt, härligt rätt!