Mer än praktik i Vasa

      Kommentarer inaktiverade för Mer än praktik i Vasa

Jag måste återkomma till Vasa. För under mina två veckor där hann jag ju med annat än bara praktik också. Jag träffade flera vänner som bor där i knutarna och som jag inte träffar så ofta. Det är ju bara för härligt att kunna gå ut och äta tillsammans och prata bort en stund!

Så passade jag på att turista lite också, trots kylan. Jag var ett varv till Gamla Vasa och tittade på kyrkoruinen. Nog måste det ha varit en fin kyrka!


Så var jag ut och körde lite till Solf. Där råkade det vara en begravning som just förflyttade sig ut ur kyrkan när jag kom, så jag hann sticka mig in en stund.
En maffig altaruppsats har man i den kyrkan!
Jag pratade lite med vaktmästaren och fick titta in i sakristian. Där hittade jag en rad med kyrkoherdar och bland dem ett bekant ansikte.
Thor Granström var kyrkoherde i Solf 1968-1973 och efter det var han kyrkoherde i Nagu till sin pensionering.
Klocktornet är lite speciellt. Det ser ut som en fyr allra högst upp. Månne den har haft en dubbelfunktion? Kyrkoherden träffade jag också som hastigast men hon hade aldrig ens tänkt på att klocktornet såg ut som en fyr. Så hon kunde inte svara på min fråga.

På lördagen var det stora militära festligheter i Vasa. Man firade att jägarna som utbildats i Tyskland landsteg i Vasa för hundra år sedan. De var avgörande för de vitas vinst i kriget 1918. Läs mera till exempel på Yle Österbottens sida.
Efter paraden förflyttade publiken sig till stranden för att se på flyguppvisning av ett jaktplan av typ Hornet och en helikopter. Jag försökte inte ens fota uppvisningen men folkmängden var rolig att få på bild. Vi var många som var ute i det underbara solskenet. Det var en perfekt dag för flyguppvisningar!
På lördagskvällen var det bön och lovsång i Trefaldighetskyrkan. Vi var inte så många men det var riktigt trevligt och jag mådde gott av att få bara vara och delta. Det blev en trevlig stund vid te-bordet efteråt också.
Så jag hann inte känna mig ensam och övergiven i Vasa. Tvärtom hann jag inte ens träffa alla som jag skulle kunnat och velat  träffa. En inplanerad träff blev inte av, så Camilla som skriver bloggen Camilla predikar och jag har fortfarande inte träffats. Äsch för det men jag ser fram emot den dag vi träffas. Förr eller senare blir det av, det tvivlar jag inte på.

Tack Vasa för din gästvänlighet. Vi ses igen!