Hujedamig! Igår deltog jag i höstens första gradu-seminarie. Jag har för avsikt att bara sitta med och insupa visheten så att det sen går som en dans att skriva min gradu. Det som är värt ett hujedamig är att jag nu uttalat en önskad tidtabell för när jag vill vara färdig! Varpå professorn konstaterade att det då skulle vara bra om jag kom igång med skrivprocessen på vårterminen.
Hujedamig lite till. Det här betyder ju att jag på riktigt måste börja fundera på vad jag ska skriva om! Jag har för mig själv konstaterat några intresseområden men det behöver kokas ner till en frågeställning som det går att forska kring med någon lämplig metod på ett rimligt avgränsat sätt så att jag en dag blir klar med det hela. Tadaa! Jag har ju jargongen klar i alla fall!
Inte för att jag ska ta någon stress av det här projektet i det här skedet. Ett talesätt inom ämnet är att “det är BARA en gradu” och då ska man inte stressa upp sig. Det handlar om 70-100 sidor text, inte mer än det. Min kandidatavhandling omfattade 27 sidor, så nu behöver jag ju bara producera tre gånger det så har jag gradun klar. Lätt som en plätt, eller hur?
Hör du den aningen sarkastiska tonen? Försöken att muntra upp mig själv? Jag tröstar mig själv att det är många före mig som klarat av uppgiften, så månne inte jag också ska lyckas komma igenom? “He bliir nou bra, bara he bliir moolat” som en viss handledare hade för vana att uttrycka sig. (Översättning för dialekthandikappade: “Det blir nog bra bara det blir målat.”)