Ett ord jag minns

      Kommentarer inaktiverade för Ett ord jag minns

חֶסֶד [häsäd] är det hebreiska ordet för nåd. Nu ska jag inte börja någon längre exegetisk utläggning men det här ordet är ett av de få jag minns från min grundkurs i hebreiska förra året. Det är ju inte så illa att minnas ordet för nåd, eller hur?

Varför minns jag det ordet? Jo för att min lärare berättade om en lärd man som studerade hebreiskan och gäckades av detta ord. Ordet går inte egentligen att översätta rakt av med “nåd” men det är ändå den översättning man enats om. Den lärda mannen hade varit Israel och gått omkring och funderat på det här ordet. Hur ska man förklara det? tänkte mannen när han hörde en pojke på marknaden tala modern hebreiska och han bad försäljaren om חֶסֶד. Pojken köpte någonting i ett kärl och bad försäljaren fylla på med råge. Han bad om mera än han betalade för. Han bad om försäljarens goda vilja.

Nu vet jag inte om det här är en bra definition av nåd, att be om något man inte betalar för, men nåd är definitivt beroende av Guds goda vilja. Hur mycket vi än försöker kan vi aldrig helt och hållet klara av de bud Gud gett oss. Hur mycket vi än försöker gör vi bort oss varje dag. Hur mycket vi än försöker så räcker vi inte till.

Det finns bara en utväg. Att acceptera och erkänna att vi inte fixar det som krävs av oss och be om Guds goda vilja, be om nåd.