I dag har jag haft förmånen att sitta hemma i lugn och ro och jobba på min kandidatavhandling. Det krävs att få sitta ostörd i flera timmar för att tankarna ska hinna samla sig och bli till ord på skärmen. Jag undrar hur det ska gå när det blir dags att skriva gradu. Huj, så mycket mera ostörd tid jag kommer att behöva då. Nåja, en sak i taget.
Jag har inte ordat så mycket om min kandidatavhandling, hellre kallad kandi, för på nåt sätt har den inte känts som nåt att prata om. Jag skriver om psalmer och om hur man valt psalmer under två olika perioder i min hemförsamling. Dels under fem år när psalmboken var ny och dels under de senaste fem åren. Har det hänt nånting? Vad är lika, vad är olika? Jag tänker inte svara på frågorna här och nu för det är det jag försöker göra i avhandlingen. Jag har läst in mig på principer och kriterier för hur man ska välja psalmer och nu försöker jag tillämpa de här kunskaperna för att dra några vettiga (?) slutsatser om mitt material. Jag har äntligen fått nån sorts grepp om vad jag håller på med och det är faktiskt riktigt roligt. 
Jag gillar att producera text och jag gillar att pilla med detaljer som att radavståndet är rätt i fotnoten och att punkterna kommer just där som det är meningen att de ska vara. Skrivbordet svämmar över av papper och böcker. Det är ungefär lika väl organiserat som mina tankar. Huvudsaken är väl att jag har tankar och att det ur den här röran blir till ord på skärmen?
Jag har för avsikt att få allt skrivet före jul så att jag kanske också kan lämna in avhandlingen för bedömning och språkgranskning. Det skulle vara grymt skönt att få städa bort råddet från såväl skrivbord som huvud till jul!