Att bli bedömd – glädje eller inte?

      Kommentarer inaktiverade för Att bli bedömd – glädje eller inte?

När man studerar så ska inlämningsuppgifter bedömas och vanligtvis betygsättas. Så är det och så ska det vara. Jag hade anmält mig till en kurs i finska för det är en obligatorisk kurs och jag tyckte att det skulle bli riktigt spännande och kul att få läsa finska igen, nu när jag ändå kan någonting. Vi var 52 anmälda och 23 skulle rymmas med, så det sade sig självt att en del inte skulle kunna gå kursen. På första föreläsningstillfället klämde vi alla in oss i ett klassrum och läraren informerade om kursen, tent-tillfällen, krav och olika möjligheter varpå en del droppade av. Nästa gång fick vi kvarvarande skriva en uppsats om oss själva, våra studier och ambitioner som läraren bedömde och på basen av den bestämde hon enväldigt om vi fick en plats på kursen eller inte. Jag skrev min uppsats och när jag läste genom den tänkte jag att den inte var så dålig och insåg att det var stor risk för att jag skulle bli “utslängd” från kursen. Några dagar senare kom ett mejl från läraren som bekräftade min misstanke. Jag var för bra för att få gå på kursen. Senare när jag hämtade ut min uppsats pratade jag med läraren som sa att om hon betygsatt uppsatsen så hade den utan vidare fått betyget GOD.
Jag är så stolt och glad över den här uppsatsen att det inte är klokt. Jag har genom hela min skoltid klarat finskan med nöd och näppe men i vuxenlivet har jag sedan lärt mig genom att tala, tala och tala lite till. Jag funderar allvarligt på att rama in uppsatsen! Så för att få min obligatoriska kurs avklarad gäller det att gå på tent och den tenten motsvarar statens lilla språkprov som det hette anno hedenhös. Sen när den är avklarad och bedömd har jag svart på vitt vilken nivå min finska ligger på.

Så här om dagen fick jag tillbaka en engelskauppsats med vitsordet 3 och jag är inte riktigt nöjd. På samma gång frågar jag mig själv: varför inte? Om jag hade fått skolvitsordet 8 hade jag antagligen varit nöjd. Det är ju länge sen jag läste engelska i skolvärlden så garanterat har den rostat en del, eftersom jag inte heller läst engelska texter på länge. Jag låg tre poäng från vitsordet 4 så det harmade lite, jag hade väl kunnat bättre? Men varför är jag då inte nöjd med en stark trea? Jag har ju inte direkt jobbat häcken av mig för uppsatsen, så jag borde väl vara glad över resultatet?
När jag studerade vid sidan av jobbet var mitt mål att få 3 i alla kurser och jag var nöjd med det. Varför är jag inte nöjd nu? Hur ska jag lära mig att det inte är hela världen om inte vitsordet är så starkt? Tävlingsinstinkten är stark och kraven  jag har på mig själv är höga, så är det. Fast, nu när jag smält det hela några dagar så är jag ändå ganska nöjd. Förlåt, glöm och gå vidare, lär nån vis person ha sagt nån gång och det är väl det jag ska göra. Förlåta mig själv, glömma harmen och gå vidare mot nya mål.

0 thoughts on “Att bli bedömd – glädje eller inte?

  1. Samuel Erikson

    "Man är aldrig bättre än sina papper!" Så brukade vi säga inför våra intrumentexamina vid Musikhuset i Jakobstad. Ironin var naturligtvis total.

    Det som betyder något är ju alltid vad man kan. Speciellt i musikbranchen – inte kollar någon någonsin på dina vitsord, de vill veta hur bra man spelar.

    Också i den kyrkliga ämbetsutövningen är (eller i varje fall borde) ju det enda som betyder något hurudan nit man drivs av, och om man står fast vid den apostoliska läran såsom den en gång gavs åt oss. Knappast kommer någon att begära vitsordet från uppsatser i engelska 😛

    Jag själv har den inställningen med studierna att jag lär mig så mycket jag någonsin kan nu då man har chansen och är en inspirerande miljö med massor av kunskap. När man lär sig mycket blir följderna ofta ett gott vitsord också.

    (Nog för att jag ändå blev oerhört glad när jag var på gränsen mellan "nöjaktiga" och "goda" i den finska muntliga presentationen!)

    Samuel af Wasa stadh

  2. Martha

    Du har alldeles rätt och att lära sig så mycket som möjligt när man har chansen är rätt attityd. Att det sen inte alltid resulterar i ett bra vitsord betyder ju inte att man inte skulle kunna en massa utan att man inte är bra på att prestera i just den form som krävs i tenten.
    (På gränsen är ju ypperligt! Det betyder att du snart tippar över till den goda sidan 😉 )