Jag fick en fribiljett till Bokmässan i Helsingfors. Jag har aldrig tidigare varit på Bokmässan så jag tyckte det var lite skoj att kunna åka dit. Jag tog bussen från Åbo till Kampen i Helsingfors för 10 euro och därifrån Borgåbussen till Mässcentret för 6 euro. Knasig skillnad på prisen per kilometer tycker jag men det var bekvämt och enkelt.
Väl framme strosade jag i några timmar. Jag började förstås med en kopp te hos kyrkan. De serverade “kyrkkaffe” för allt vad de var värda där. Populärt med gratis kaffe, som alltid.
Det var lite kul faktiskt att gå omkring och se på böcker och människor. Höra någon intervju här och en annan där. De jag verkligen velat höra missade jag ändå. I vimlet såg jag den ena kändisen efter den andra. Det kändes lite konstigt att se folk jag mest bara sett i teve eller tidningar gå där mitt bland alla andra. Det som ändå är fantastiskt är att finländska kändisar kan strosa bland alla andra utan att bli nertrampade av autografjägare eller selfiefotografer eller utan att behöva ha en flock livvakter med sig. Vi finländare är nog rätt snälla med kändisarna!
När jag tröttnade på böckerna och kände att magen ropade efter mat vandrade jag iväg till Mat och vin-mässan som hölls samtidigt i en närliggande hall. Genast när jag kom in där kände jag hur matoset låg tjockt över hallen. Det fanns flera gatukök som serverade Streetfood och jag fastnade förstås för ståndet som sålde Fish’n chips.
Man kunde lösa ut ett vinglas för provsmakning och sen gå omkring och smaka på vin lite här och var. Det verkade vara populärt men jag valde att låta bli. Dels är jag ingen jättestor vinfantast och dels skulle jag ändå köra hem från Åbo senare på dagen. Jag var helt enkelt för lat för att bry mig om vinprovningen…
Till slut hittade jag det som ingen mässa någonsin verkar sakna. Metrilaku! Lakritsen säljs oberoende av om det är böcker, mat, motorcyklar, trädgårdar eller vad som helst som är temat för mässan. Alltid finns det ett stånd med lakrits någonstans på området.
Nu har jag då besökt Bokmässan och jag kom hem med två små böcker och en hög av finlandssvenska tidningar. Så, visst var det kul men inte vet jag om det blev en erfarenhet som ligger väldigt högt uppe på min lista av måste-göra-igen. Jag har nämligen insett att jag inte behöver ha en massa böcker i min bokhylla. Jag läser böcker en gång och kanske på nytt igen en gång tjugo år senare. Då kan jag lika bra låna dem på biblioteket eller av någon vän.
Resan hemåt gjorde jag sen med tåg, för 20 euro. Väldigt bekvämt och trevligt. Dessutom var ju tåget bara 15 minuter försenat denna gång. För riktigt på riktigt så är tåg det färdmedel jag gillar allra, allra bäst.