När man studerar teologi lär man sig mycket om tro och kyrka, om vad som varit och vad som kan tänkas komma. Man lär sig om hur det är och hur det ska vara. Man lär sig att vara kritisk och fundera om det faktiskt är så här det är tänkt att vara. Mellan varven som man lär sig genom studier finns stunder av lunchgemenskap eller Mysishäng där det kan bli djupa diskussioner om det vi lär oss. Vi speglar våra nykomna insikter mot varandras och ifråga sätter praxis. Ibland ställer nån en fråga till en som får en att stanna upp och fundera lite extra. Frågan kanske kommer ur en synvinkel man inte tänkt på tidigare. Ibland måste man försvara sitt synsätt och då behöver man komma med bra argument för annars är de ganska snabbt nerskjutna av kvicktänkta studiekompisar.
När det pratas lite nedsättande om studielivet kanske man mest tänker på de som ägnar sig mera åt att festa och ha kul än att jaga studiepoäng. De är inte så många vill jag påstå men det är inte den delen jag vill ta fram nu. Jag vill lyfta upp vikten av att just spegla sig och sina nya kunskaper mot andras. Det är så man på riktigt kan bearbeta och ta till sig den kunskap man samlar på sig. Man mognar, växer, utvecklas där mellan föreläsningarna och tentapluggande. Man hittar sig själv mellan bokhögarna.
Även om jag har flera vårar i bagaget än de flesta av mina studiekompisar känner jag hur viktiga dessa diskussioner är. De får mig att tänka till, respektera andras åsikter även när jag har svårt att omfatta dem och att uppskatta möjligheten till dessa diskussioner. Idag satt vi några stycken runt lunchbordet och diskuterade huruvida det är ett problem för kyrkan att så många hör till den men så få av dem är regelbundet aktiva. Vad är kyrkans egentliga uppgift? Är det okej att de flesta mest bara vill ha servicen i form av förrättningar och struntar blankt i gudstjänsten? Det är svåra frågor och inte kom vi till någon lösning på dem heller. Vi som diskuterade har delvis olika bakgrund och delvis olika inställning till frågorna. Just för att det är så var diskussionen så intressant.
Man brukar skämtsamt säga att man “förbättrat världen” när man fört en diskussion som vi gjorde men i våra kretsar får vi väl påstå att vi “reformerat kyrkan” en stund igen…
PS. Med det här inlägget vill jag framföra ett litet TACK till alla dem som varit inblandade i processen att ge Mysis ett nytt utrymme. Det syns knappast i nån statistik och ger knappast akademin nån finansiering men är ack så viktigt för oss studerande!