Hur går det?

      Kommentarer inaktiverade för Hur går det?

Ja, hur går det med dina studier? Det undrar de flesta och jag med dem.

Efter julen tappade jag den stora lusten. Jag hade föresatt mig att skriva en recension under jullovet men drabbades av nån elak flunssa med en rejäl feber. Så mina planer gick å t skogen. Nåja, tänkte jag, jag kommer igen men hittade inte riktigt tråden.

Sen kom nämligen mitt stora projekt, min första alldeles egna konsert, skulle gå av stapeln 14 februari och jag kunde inte tänka på annat. Först efteråt har jag förstått hur grymt fokuserad och nervös jag var för den! Det gick bra och det är ett fin minne att suga på som en karamell så här efteråt. Så väldigt mycket studerat blev det ju inte under den här tiden. Nåja, tänkte jag, jag kommer igen men så tog jag mig en tripp till Sverige och efter det kom en ny flunssa.

Den här flunssan är något av det segaste jag varit med om. Tisdagen 3 mars, 10 dagar före vi planerat in en ny konsert i Korpo, drabbades jag. Bihåleinflammation och låg feber (där omkring 37,1) slog till. En vanlig flunssa tänkte jag och blev inte särskilt orolig. Det verkade bli bättre men blev sämre igen och måndagen 9 mars fick jag en antibiotikakur. Det här fixar sig tänkte jag, och knaprade piller och sysslade med alla hushållskurer man kan tänka sig. Rösten drabbades inte till en början men fredagen den 13 mars insåg jag att loppet var kört och det var dags att hissa vit flagg, kapitulera och inhibera konserten. Bittert. Surt. Tråkigt. Dessvärre helt rätt beslut för nu 4 veckor !! senare är min röst inte ännu heller helt okej. Den låga febern höll i sig i dryga tre veckor. Nytt datum är satt till 2 maj och nu hoppas och ber jag innerligt att min röst ska bli bra bums! Åter kör jag med alla upptänkliga hushållskurer och funderar om jag borde söka mig till läkare igen… Suck. Virus är virus och såna får kroppen köra ut själv, ingen antibiotika i världen hjälper mot virus. Så gissa hur fint mina studier gått framåt? Nåja, tänker jag, jag kommer igen för snart är det sommar…

Mitt mål för studierna i höstas var att klara 60 poäng under läsåret. I nåt skede hade jag planerat in ungefär 80 poäng för läsåret men nu ser det ut att till slut bli dryga 60 poäng som jag klarar av trots brist på motivation och irriterande flunssa. Är jag nöjd? Både ja och nej. Ja för att jag klarar av min målsättning och nej för att jag under året kom att tro att jag skulle hinna och klara av mera.

Nu jobbar jag på att vara mera förlåtande mot mig själv. Vanligtvis är man själv sin egen värsta kritiker och jag är inget undantag.