Jag känner ju att jag har både Martha och Maria i mig och det är kanske inte så ovanligt. Vi är nog många som består av två eller flera “personligheter” och vanligtvis är det bra att ha olika sidor.
Men, jag känner mig också tudelad på ett annat plan. Jag har ett gott självförtroende men en inte så stark självkänsla. Jag är stark och svag på samma gång. Anna på Hälsopartners i Sverige har skrivit ett bra inlägg i sin blogg om vad självkänsla vs självförtroende är. Jag vet vad jag kan och jag vet att jag är duktig på en hel del saker. Men sen, är jag bra bara för att jag är jag? Räcker det med att jag finns till? Jag har otroligt svårt med de här två frågorna och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna träna på att verkligen tro på att svaret är ett enkelt ja.
Jag är för det mesta i farten och jag gör en hel massa saker. Bäst mår jag när jag kan hjälpa och serva andra för då vet jag att jag gör något bra och att jag behövs. Då får jag beröm och jag är duktig, alltså är jag bra. Men, vänta lite, nej det är ju inte JAG som är bra då, det är ju vad jag GÖR som är bra. Så där var min dåliga självkänsla igen som försöker kompensera med att utnyttja självförtroendet. Gaaah!
Studielivet har hjälpt mig på traven i jakten på den förlorade självkänslan. Att lära känna nya människor och se att de vill umgås med mig bara för att jag är jag gör att jag vågar tro på mig själv. Det är spännande att göra nya saker och lära känna nya människor men mest spännande är det nog att lära känna sig själv! Jag har hållit på ett bra tag nu ren men ännu finns det saker jag inte är på det klara med. Så jag fortsätter förhoppningsvis den resan länge än.
PS. Wildcard: hur påverkar tron självkänslan och självförtroendet? – där har jag nåt att fundera på!