Av alla världens kurser?

      Kommentarer inaktiverade för Av alla världens kurser?

Det hände sig på den tiden när kurser skulle väljas för det inkommande läsåret att jag insåg att det fanns en lucka på 5 studiepoäng som skulle fyllas av fritt vald kurs. Så vad väljer man? Det finns hur mycket som helst att välja bland men jag begränsade mig till Öppna universitetets nätkurser för att göra det bekvämt för mig.

Jag frågade mina vänner på facebook om råd: Så ska jag välja Storytelling i företag och i turism, 5 sp eller Offentlig budgetering, 5 sp? Eller varför inte Introduktion till kriminologin, 5 sp ? Beslutsångest liksom… och nej, jag hinner inte med alla.

Det väckte en ivrig diskussion med anhängare av alla tre alternativ men jag måste ta beslutet själv. Så praktiskt lagd som jag anser mig vara valde jag Offentlig budgetering. Jag har både jobbat och varit förtroendevald inom kyrkan och den erfarenheten säger mig att budgetar kommer man inte undan. Ofta bläddrar man genom den tjocka luntan med massor av siffror och på sista sidan konstaterar man om det förväntas vinst eller förlust eller om det ska gå jämnt ut. Nu kände jag att det var dags att förbereda sig med en lite större insikt i vad budgeten kan berätta.

Så kom dagen när den första uppgiften skulle lämnas in. Ja, eller, jag var ju ute i god tid, det var dagen före deadline-dagen!  Där satt jag och läste litteraturen, bläddrade i regeringsprogrammet som jag förväntades plocka ut tre intressanta poster ur. Det kändes som att det snurrade tomt i skallen. VAD ska jag skriva? Jag gjorde som jag brukar i det skedet. Jag beklagade mig på facebook. Det var då en vän ställde frågan ”Av alla världens kurser?” för tydligen var Offentlig budgetering inte en kurs hen skulle ha valt frivilligt. Nåja, som tur är så är det en grundkurs så kraven är inte så förskräckligt högt lagda. Jag beslöt mig för att lämna uppgiften åt sitt öde och sova på saken.

I morse tog jag itu med uppgiften igen för nu var det dagen för deadline. Det gick ju helt bra och det var till och med intressant att fundera kring hur de olika utstakade målen i regeringsprogrammet gått vidare och vilka konsekvenser det kan ha lett till. Nu är det en vecka till nästa deadline. Hoppas intresset håller i sig ända till jul så att jag inte behöver beklaga mig varje vecka.

Ju fler vi är tillsammans

      Kommentarer inaktiverade för Ju fler vi är tillsammans

Ja, egentligen tänkte jag ju på den här sången i rubriken:

Ju mer vi är tillsammans,
tillsammans, tillsammans,
ju mer vi är tillsammans
ju gladare vi blir.
För mina vänner är dina vänner
och dina vänner är mina vänner.
Ju mer vi är tillsammans,
ju gladare vi blir. 

Ju fler och ju mer vi är tillsammans ju gladare vi blir!

När jag ser på statistiken ser det ut som att jag har fått nya läsare. Antalet sidvisningar har ökat så att de nu ofta ligger omkring 100 och det är rätt fantastiskt. Tänk att så många är intresserade av att läsa om vad jag pysslar med!  Jag vill hälsa dig som nyss hittat hit alldeles särskilt Välkommen! Roligt att du tittar in!

Jag är väldigt glad för att få dela mina dagar, mina tankar och mina mödor med dig som läser. Jag hoppas att jag kan roa, vara tankeväckande, upplysa och någon gång trösta dig. Det är ju en fantastisk förmån att få ha en kanal där jag enväldigt bestämmer vad jag vill skriva! Att det dessutom finns någon som vill läsa känns bra. Ibland är det någon som säger att hen har läst min blogg och då blir jag jätteglad! När någon ger sig tid att skriva en kommentar känns det också jättebra för då blir det på något sätt en diskussion och inte bara en monolog från min sida.

För en tid sedan hade jag en utlottning där jag uppmanade till att delta genom att ställa frågor. Det får man gärna fortsätta med. Varje inlägg ger en möjlighet att ställa någon fråga i kommentarsfältet. Om man inte skrivit någon kommentar tidigare så kräver systemet att jag godkänner kommentaren innan den syns i bloggen. Så bli inte förskräckt om kommentaren inte syns genast. Låt inte det här skrämma dig utan fråga gärna om det är något du funderar på eller skriv en rad annars bara, om det känns så.

Svenska dagen

      Kommentarer inaktiverade för Svenska dagen

Idag skulle jag vilja vara i Mysis. Jag skulle speciellt vilja att Alaric från bloggen Lika men ändå – olika – men ändå lika! skulle vara där och att vi alla tillsammans skulle stå upp och sjunga Modersmålets sång. För så gjorde vi första hösten när jag studerade och det var otroligt rörande och härligt på samma gång. Det är så sällan jag är någonstans där man med lust och glädje stämmer upp i Modersmålets sång på svenska dagen – och dessutom kan orden utantill!

I dagens läge när patriotism ligger nära någonting fult och främlingsfientligt känns det ännu mera viktigt att få värna om sitt språk på ett positivt sätt. Att få glädjas över att ha ett modersmål som inte är landets majoritetsspråk och att fritt få tala det. Att få studera på sitt modersmål utan att för den skulle vilja förminska någon annans rättigheter.

Så vet du varför vi firar svenska dagen? Nej, jag måste erkänna att jag inte var så insatt jag heller men jag gjorde som så ofta när det är nåt jag inte vet men vill skriva om. Jag googlade. Jag hittade den här informativa sidan där det står så här:

Svenska dagen firades för första gången 1908. Svenska folkpartiet instiftade dagen för att ena de svenskspråkiga i Finland och på det sättet främja bevarandet av det svenska kulturarvet.

På Wikipedia kan man också läsa att:

Svenska dagen är således äldre än både Svenska flaggans dag (sedermera Sveriges nationaldag), som instiftades 6 juni 1916, och Finlands nationaldag Självständighetsdagen instiftad 6 december 1917.

Så det är en över hundraårig tradition att fira svenska dagen! Artikeln jag linkar till ovan är rätt lång men har en hel massa information som kan vara trevlig att känna till. Längst ner finns också ett ljudklipp där man kan höra första versen av Modersmålets sång sjungas. Så Alaric, i brist på gemensam sång med dig idag, så sjunger jag med Akademiska Sångföreningen på nätet. Jag hoppas du sjunger med var du än är!

Österbotten tur och retur

      Kommentarer inaktiverade för Österbotten tur och retur

Nog blev det ju en intensiv vecka, det kan jag inte förneka. Först till Åland, som jag skrev om här, sen en dags andningspaus då jag försökte få nerskrivet lite av min intervju men inte riktigt orkade. Så på torsdagsmorgonen styrde jag bilen norrut. Först till Åbo där jag hade stämt lunchträff med en studiekompis för att hen ville fråga om hur man gör radioandakter. Det är ganska spännande när man ska göra sin första radioandakt, det minns jag nog.

Efter lunchen körde jag då norrut från Åbo. Jag körde som kartan här bredvid visar den blå rutten. Jag körde till Nykarleby där jag fick sova över hos min fina studiekompis H. Hon meddelade att maten väntar när jag kommer fram bara jag meddelar när jag närmar mig. Vilken lycka att få komma till färdigt dukat bord och bara behöva sätta sig ner! Sen satt vi där och pratade, filosoferade, förbättrade världen och njöt av att äntligen ha en hel kväll tillsammans! Till slut måste vi gå och lägga oss fast det hade funnits massor kvar att prata om. Följande morgon fick jag åter sätta mig till bords och vi hann prata bort en stund till vid morgonmålet. Jag fick till och med order om att packa med mig vägkost från morgonmålsbordet! Åh, du är nog en underbar vän H! Smörgåsarna kom väl till pass under dagen!

Innan jag åter styrde bilen norrut tog jag mig en liten svängom i Nykarleby till Kristliga folkhögskolan. Det var där jag gick kyrkvaktmästarutbildningen för dryga 12 år sedan. Jag bara måste ta en liten snabb titt när jag för en gång skull var i stan! Så hann jag också ta en fin turistbild av kyrkan med sitt sneda kyrktorn. Det har skett förändringar i stan men ändå kändes den så välbekant. Jag måste nog göra ett nytt besök med lite bättre tid nåt varv. Jag har ju minst en annan vän i trakten som väntar på besök som jag ogörligt hann med den här gången.

Så efter min snabba rundtur i Nykarleby körde jag till Jakobstad och sedan till Vasa för att samla ihop mitt intervjumaterial till gradun. Vilka underbara samtal det blev! Vad mycket jag får ta del av och så mycket jag får lära mig! Fast det blir så många kilometer längs vägarna är det väl värt det för att få göra intervjuerna ansikte mot ansikte.

Från Vasa körde jag sedan raka vägen hem. Nästan bokstavligen för håhhå jajjaa vad vägarna är raka i Österbotten. Jag startade lite efter klockan tre och hemma var jag strax före klockan tio. Det blev inte många stopp på vägen, ett för att köpa något ätbart och ett för att fylla på bränsletanken. Föret var helt okej, vägarna var saltade och våta men inte hala. Slaskigt var det och bilens färg är nästan svår att känna igen nu under lagret av vägsmuts. Innan jag var hemma hade jag ont i högra foten för att jag inte vågade använda farthållaren ifall det hade varit halt. Ändå kan jag konstatera att efter 1040 km bakom ratten på två dagar så har jag en bekväm bil att köra långt med. Så jag tror att jag inte byter bort den ännu på ett bra tag fast jag har funderat på det.

Nu visar kalendern att jag får några dagar hemma utan längre utflykter innan det sen bär av till Nyland för att göra intervjuer där. De här dagarna är bokade för att dels ta tag i kursen Offentlig förvaltning och dels för att transkribera intervjumaterialet från Österbotten. Det blir många timmar framför datorn innan det är gjort. Målet är ju att få gradun färdig i mars så nu gäller det att nöta så väl stol, tangenter som hjärnceller.

Som ett ljus i mörkret

      Kommentarer inaktiverade för Som ett ljus i mörkret

Idag är det en röd dag i kalendern. Butikerna har avvikande öppethållningstider och det är inte vilken lördag som helst. Det är Alla helgons dag.

Om du klickar på de tre orden kommer du till kyrkans webbsida där du kan läsa om dagen. Där berättas att dagen är ett arv från den katolska tiden när helgon var viktiga men eftersom man in den lutherska kyrkan inte omfattar tanken på helgon har man skrivit in flera betydelser i dagen. Vi firar både helgons och alla troende avlidnas minnesdag men inte nog med det. Alla heliga är både de som dött och de som lever i tro så på ett sätt blir dagen en gemenskapsdag.

Vi minns alla de som gått före oss men på ett sätt som visar att vi fortfarande hör samman. Det är på samma sätt som man tänker att altarskranket är en halv cirkel, där vi samlas till nattvard i gemenskap med den andra osynliga halvcirkeln där de som gått före oss får samlas, så att vi tillsammans bildar en hel cirkel, en hel gemenskap. Ingenting kan skilja oss åt, inte ens döden.
Så idag samlas vi i kyrkorna för att minnas och tända ljus för alla dem som dött sedan förra årets alla helgons dag. För många är det en tung dag, för saknaden är så stor. Det finns de som vi tycker har dött för tidigt, det finns de som äntligen fått lämna smärtor och ångest, det finns de som vi aldrig velat släppa ifrån oss och det finns de som vi med lättnad kan låta gå. Gemensamt för alla dem som vi saknar och sörjer är de fina minnena som finns kvar. För mitt i all sorg och bedrövelse kan vi tänka på alla de goda stunderna, alla de skratt vi delade.

Det är människor som fattas oss. Det spelar ingen roll om de dog under det senaste året eller för väldigt många år sen, det finns ännu ett tomrum efter dem. Då är det bra med en dag när vi tillsammans kan minnas, sörja, sakna och trösta varandra. För alla som mist en kär vet hur jobbigt det kan kännas. Fast jag inte vet hur det känns för dig, vet jag vilka känslor döden väckte i mig och jag kan känna sympati för dina känslor. Tillsammans är vi starkare, tillsammans kan vi orka gå vidare i vardagen fast hela världen känns förändrad.

Patrik Sundell har skrivit en så vacker text kring ljusen på gravarna där han liknar ljusen vid de människor som vi tänt ljusen för. Och det är ju genom ljusen vi kan uttrycka så mycket. De är ordlösa böner som vi intuitivt förstår. Det finns så mycket vi inte kan uttrycka som ryms i den enkla handlingen att tända ett ljus och betrakta dess låga.

En promenad på vilken kyrkogård som helst ikväll stämmer till eftertanke. Tänk så många som gått före oss. Tänk så många som saknar någon. Tänk att vi kan samlas och vara som ett ljus i mörkret för varandra.

Jag vågade titta

      Kommentarer inaktiverade för Jag vågade titta

Nyfikenheten övervann rädslan. Så är det för det mesta för mig. Bara jag först får pipa och gnälla lite om huuuur heeeemskt någonting säkert kommer att vara så går det nog bra sen när jag väl tar itu med det.

Så jag sökte fram Närbild på Arenan och såg hela programmet. Det visade sig att jag inte var med så många minuter och att jag inte hann säga så många konstiga saker. Så jag är nöjd. Dessutom blev det ju ett riktigt bra program med alla medverkande som gav olika synvinklar och fakta kring teologutbildningen och prästjobbet. Så om du inte ännu sett programmet kan jag rekommendera att du gör det. Klicka här så kommer du direkt till det. Det ligger nästan ett år kvar på Arenan så du hinner se det många gånger!

Sen kan man, om man vill, läsa artikeln och kommentarerna på Yles webbsida och kommentera själv. För teologi, kyrkan och präster väcker många känslor och tankar hos människor. Jag tycker det är bra att media ibland kan ta sig samman och lyfta fram någonting annat än ”de två standardfrågorna” som vi har stött och blött till lust och leda nu redan men som nog lär behöva diskuteras länge än. Kyrkan och kristen tro är ändå så mycket mera.

Samtal är en dyrbar gåva

      Kommentarer inaktiverade för Samtal är en dyrbar gåva

Arbetet med min gradu tar mig på en rundresa i Borgå stift. Jag intervjuar präster och jag väljer att göra det personligen. Visst blir det att flacka kring men jag tror starkt på det personliga mötet. Visst kunde jag be mina informanter svara skriftligen på mina frågor och det skulle bespara mig både resor och transkribering men nej, det skulle inte bli samma sak. Nu får jag till på köpet föra personliga härliga samtal dels med de kvinnor jag intervjuar men också med mina vänner som låter mig sova över hos sig på mina resor.

Altaruppsatsen i Saltviks kyrka.

Just nu är jag på Åland och har gjort en intervju, fört ett härligt samtal med min vän C, besökt Saltviks kyrka och fört ett spontant samtal om tro och tvivel med en kvinna i bubbelbadet på Mariebad! Efteråt tackade vi varandra för samtalet och kvinnan sade att om jag fortsätter på samma sätt kommer jag att bli en tillgång för kyrkan. Det värmer kan du tro!

Nu är det dags att köra ombord på båten som tar mig till Åbo till kvällen. Jag ska försöka använda tiden till att börja transkribera intervjun jag gjort för, suck, det tar sån tid att göra! Ändå gör jag det med glädje för jag märkte hur viktigt det är för mitt tankearbete och min analys redan under arbetet med att transkribera den första intervjun.

I övermorgon styr jag bilen norrut och till Österbotten. Där har jag lyckats boka in två intervjuer på samma dag. Det är riktigt skönt att jag klarar mig med en resa dit den här gången. Så jag kör dit ena dagen och hem följande dag, har jag planerat. Få se hur det går…

Närbild på mig i teve

      6 kommentarer till Närbild på mig i teve

Jag sitter här och våndas. Min åga gäller Närbild, teveprogrammet där jag är intervjuad. Jag berättade ju om det i ett tidigare blogginlägg men nu undrar jag om jag faktiskt hade alla tomtar hemma när jag ställde upp?

Ikväll kl. 19.00 släpps programmet på Arenan och sen ligger det där i ett helt år och det kan ses utomlands också.
I morgon måndag 30.10 kl. 19.00 sänds programmet på YLE Teema Fem.
På tisdag 31.10 kommer det i repris kl. 11.01 på YLE Teema Fem och TV Finland.

Jag våndas för att jag förstås vill se det men samtidigt vill krypa in under täcket och sjunga högt för mig själv för att slippa se och höra mig på teve! Grymma tider. Kanske jag väntar tills alla andra har sett det innan jag vågar titta?

Bokmässan

      Kommentarer inaktiverade för Bokmässan

Jag fick en fribiljett till Bokmässan i Helsingfors. Jag har aldrig tidigare varit på Bokmässan så jag tyckte det var lite skoj att kunna åka dit. Jag tog bussen från Åbo till Kampen i Helsingfors för 10 euro och därifrån Borgåbussen till Mässcentret för 6 euro. Knasig skillnad på prisen per kilometer tycker jag men det var bekvämt och enkelt.

Väl framme strosade jag i några timmar. Jag började förstås med en kopp te hos kyrkan. De serverade ”kyrkkaffe” för allt vad de var värda där. Populärt med gratis kaffe, som alltid.

Det var lite kul faktiskt att gå omkring och se på böcker och människor. Höra någon intervju här och en annan där. De jag verkligen velat höra missade jag ändå. I vimlet såg jag den ena kändisen efter den andra. Det kändes lite konstigt att se folk jag mest bara sett i teve eller tidningar gå där mitt bland alla andra. Det som ändå är fantastiskt är att finländska kändisar kan strosa bland alla andra utan att bli nertrampade av autografjägare eller selfiefotografer eller utan att behöva ha en flock livvakter med sig. Vi finländare är nog rätt snälla med kändisarna!

När jag tröttnade på böckerna och kände att magen ropade efter mat vandrade jag iväg till Mat och vin-mässan som hölls samtidigt i en närliggande hall. Genast när jag kom in där kände jag hur matoset låg tjockt över hallen. Det fanns flera gatukök som serverade Streetfood och jag fastnade förstås för ståndet som sålde Fish’n chips.

Man kunde lösa ut ett vinglas för provsmakning och sen gå omkring och smaka på vin lite här och var. Det verkade vara populärt men jag valde att låta bli. Dels är jag ingen jättestor vinfantast och dels skulle jag ändå köra hem från Åbo senare på dagen. Jag var helt enkelt för lat för att bry mig om vinprovningen…

Till slut hittade jag det som ingen mässa någonsin verkar sakna. Metrilaku! Lakritsen säljs oberoende av om det är böcker, mat, motorcyklar, trädgårdar eller vad som helst som är temat för mässan. Alltid finns det ett stånd med lakrits någonstans på området.

Nu har jag då besökt Bokmässan och jag kom hem med två små böcker och en hög av finlandssvenska tidningar. Så, visst var det kul men inte vet jag om det blev en erfarenhet som ligger väldigt högt uppe på min lista av måste-göra-igen. Jag har nämligen insett att jag inte behöver ha en massa böcker i min bokhylla. Jag läser böcker en gång och kanske på nytt igen en gång tjugo år senare. Då kan jag lika bra låna dem på biblioteket eller av någon vän.

Resan hemåt gjorde jag sen med tåg, för 20 euro. Väldigt bekvämt och trevligt. Dessutom var ju tåget bara 15 minuter försenat denna gång. För riktigt på riktigt så är tåg det färdmedel jag gillar allra, allra bäst.

Livets ytterligheter

      Kommentarer inaktiverade för Livets ytterligheter

Torsdagen var en sorglig dag. Jag tänker på den tragiska olyckan som drabbade Dragsvik och Ekenäs. Hela dagen färgades grå och svart för det kom så väldigt nära. Vi har en beväring i familjen och han var där någonstans när olyckan hände. Han är oskadd och kände inte direkt killarna som drabbades, men ändå. Det kom så nära. Så där som döden och sorgen alltid gör. Biskop Björn höll en direktsänd radioandakt och det han sade träffade mig rätt i hjärtat.

Bild från YLE: Flaggorna är på halv stång på Nylands brigad. Bild: Lehtikuva

På samma gång som dagen var otroligt sorglig så var den en dag för fest. Så på nåt sätt fick jag lägga ifrån mig det sorgliga för en stund och ta fram festhumöret.

Teologiska studentföreningen firade höstfest på torsdagskvällen. Den ville jag absolut inte missa för jag tror att det var min sista höstfest, i alla fall som studerande. Programpunkterna var traditionella men ändå nya på nåt sätt. Först fick vi höra TSF:s egna rappare MC D och sen fick vi höra killarna från de vida slätternas land, TSF:s egna cowboys.

 

 

 

 

 

 

Kontrasten till Runda rummets barockaktiga stil kändes plötsligt väldigt stor men det är trevligt när världen får förändras även i de rum där tiden ibland verkar ha stått stilla.

Vår kära dekanus höll ett förbryllande, underhållande och minnesvärt tal. För vem annan hade kunnat kombinera under-bältet-komik med en qwiss och allsång i ett festtal? Så vi skrattade! Sen visade han sig dessutom att var hopplös att fotografera så här är nu en suddig bild på Mikael Lindfelt.

Det var en trevlig fest och jag är så glad att åter ha fått träffa mina fina vänner!